Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Henri Bergson. Av Alfred Mohn. Översättning från författarens manuskript av Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henri Bergson
På denna följde 1898 Matière et Mémoire
(Materia och minne), i vilken han
undersöker det inbördes förhållandet mellan kropp
och själ, med stark betoning av själens
självständighet.
L’evolution créatricc (Den skapande
utvecklingen), kanske hans förnämsta verk, i
varje fall det arbete i vilket man finner den
bästa sammanfattningen av de viktigaste
sidorna av hans tänkesätt, utkom 1907.
Utom dessa tre huvudarbeten kan nämnas
en förtjusande liten bok av mera populär
läggning, Lc Rirc (Skrattet), en psykologisk
och estetisk studie över komikens betydelse
inom konsten, och därjämte en samling
essayer och föreläsningar, som utgavs 1919
under titeln L’éncrgie spirituelle (Själslig
kraft), en titel som, enligt ett yttrande
av-Albert Thibaudet, skulle kunna sättas som
rubrik över filosofens samtliga arbeten. Han
har i själva verket aldrig sysslat med mer
än en enda tanke, aldrig behandlat mer än
ett enda stort ämne, själens skapande kraft.
Slutligen förtjänar nämnas ett arbete av
mera speciell art, Durée et Simultanéitc.
vilket utkom 1922, och i vilket Bergson ger
en framställning av Einsteins teorier, som
han närmare utreder och kritiserar.1
*
En framträdande egenskap hos Henri
Bergsons filosofi är dess frihet från alla
konstruktioner. Man får icke av honom vänta
ett i alla stycken strängt sammanfogat
system, en på vissa grundläror solitt uppförd
lärobyggnad, härledd ur en grundläggande
princip, såsom ett resultat av rena
spekulationer.
Denne i vetenskapens stränga metoder
forfarne tänkare lyfter sig visserligen gärna
också han till spekulationens högsta tinnar,
men förlorar likväl aldrig förbindelsen med
realiteternas fasta grund. Det möter
visserligen inga svårigheter att upptäcka ett
logiskt samband mellan lians ideer, men detta
sammanhang har så att säga påtvingats
honom av erfarenheten. Det är iakttagelsen av
verkligheten som fört hans ande från det
ena problemet till det andra.
Det har blivit sagt, att Bergson i sin
ungdom hyllade åsikter, som voro vitt skilda
1 De flesta av Bergsons arbeten ha utkommit i
svensk översättning av Algot Ruhe hos Wahlström
och Widstrand.
från dem, vilka nu äro förknippade med
hans namn. I likhet med många andra bland
sina samtida var han den gången spencerian,
mekanistisk i sin uppfattning, hart när
materialist. Det var tack vare nya iakttagelser,,
vilka ban lät befruktas av eftertanken, som
ban snart nog upptäckte brister och fel hos
de rådande systemen och undan för undan
genom en hel rad frågor, vilka ban tog upp
till behandling — frihetens problem, frågan
om förhållandet mellan kroppen och själen,
om livets utveckling och innebörd o. s. v. —
som han arbetade sig fram till de slutsatser
han framlagt i sina verk, självständiga
slutsatser, starkt avvikande från de åsikter han
till en bö’rjan omfattade.
Det kan här icke bli tal om att ge en
systematisk framställning av den
utvecklingsgång, som tänkesättet Bergson genomlupit,
eller att söka företa en analys av hans ideer.
Vid ett sådant försök skulle man snart 110g
råka i valet och kvalet mellan att företa
långrandiga utredningar eller inskränka sig’
till en rad satser, hållna i alltför allmänna
ordalag. Det har vida större intresse att
draga fram några av hans säregna grundtankar
och visa hur fruktbärande de äro för den
som närmare fördjupar sig i deras innebörd.
Det finnes två uttryck som ständigt
återkomma, när man talar om Bergsons filosofi.
Det ena är i n t u i t i ön, det andra är élan
vital (1 i v s s p r å n g e t). Bägge äro
särdeles karakteristiska för Bergsons terminologi
och väl värda att vi ägna dem en stunds
uppmärksamhet.
Den här avhandlade filosofin betecknas
gärna med namnet intuitionsfilosofin. Vad
menas med detta uttryck, och hur har det
kommit att förknippas med Bergsons lära?
Det finns ett grundproblem, som alla
filosofer möta vid början av sina
undersökningar, och som inställer sig för var och
en som över huvud grubblar över världen
och livet, det är kunskapsproblemet. Vad
kunna vi veta om verkligheten ? Och vilka
äro de medel till kunskap som vi förfoga
över ?
Ända sedan Kants dagar har det ansetts
ådagalagt och ytterligare bekräftats genom
Auguste Comte, Herbert Spencer och Taine,
att den enda kunskap värdig att bära detta
namn var den intellektuella kunskapen, som
i vetenskapen nådde sin höjdpunkt.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0122.html
