- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
107

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Henri Bergson. Av Alfred Mohn. Översättning från författarens manuskript av Algot Ruhe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alfred Mohn

Detta är åtminstone vad som kommer till
synes. Men bakom det man ser ligger det
man anar, två krafter iboende livet, i
början hopsmälta, men under tillväxten
glidande isär; å ena sidan instinkten, å den
andra intelligensen.

Instinkten innebär förmågan att använda
och t. o. m. framställa organiska verktyg,
intelligensen förmågan att framställa och
använda oorganiserade verktyg — två olika
sätt för verksamhet, med vartdera sina
fördelar och nackdelar. Instinkten finner inom
räckhåll det lämpliga verktyget och utför
strax därmed vad det är avsett att göra. Men
detta verktyg bevarar en nästan
oföränderlig struktur ooh är med nödvändighet
specialiserat för sitt ändamål. Intelligensen
däremot framställer ofullkomliga verktyg, som
förvärvas blott mot priset av en möda. Men
då de äro framställda av oorganiserad
materia, kunna de antaga vilken form som helst,
tjänstgöra för vad bruk det vara må och
förläna den varelse som begagnar dem
ett obegränsat antal skilda förmågor. I
synnerhet återverkar detta verktyg på den
varelses natur som framställt det, ty då det är
ett konstgjort organ, vidgar det den
naturliga organismens verksamhet och öppnar för
denna aktivitet ett fält utan gränser, dit det
driver den allt längre och längre ut och
golden allt mera fri. Även här har den största
framgången vunnits på den sida, där den
största faran låg.

*



Här framträder också det som avgör
människans överlägsenhet över djuret. Inom
vissa evolutionistiska kretsar inordnade man
gärna hela människan inom djurriket och
ville man mellan henne och de högre
djurformerna icke se någon annan olikhet än en
gradskillnad. Bergsons genomträngande
analyser, som grundas på en sträng iakttagelse
av fakta, avslöja svagheten i denna ytliga
och allt för enkla uppfattning.

Även om apans hjärna — eftersom det i
de flesta fall är fråga om apan — och
människans hjärna i hög grad voro varandra
lika, skulle man icke därav kunna sluta, att
deras motsvarande medvetanden äro
jämförliga sinsemellan eller kommensurabla. Men
måhända likna de varandra mindre äii man
tror. Och vad som skiljer dem är just detta,
att människan är i stånd att lära vilken
övning som helst, att tillverka vilket föremål

hon behagar, att förvärva varje möjlig
rörelsevana, medan förmågan att sammansätta
nya rörelser är strängt begränsad även hos
det mest begåvade djur, till och med hos
apan.

»Här ha vi människans cerebrala
karakteristik. Människans hjärna är som varje
annan hjärna gjord för att uppsätta
rörelsemekanismer och låta oss i vart givet
ögonblick välja bland dessa, vilken vi skola
frigöra och sätta i gång (mettre en mouvement
par un jeu de déclic). Men den skiljer sig
från andra hjärnor däri, att antalet
mekanismer den kan uppsätta och följaktligen
antalet spärrhakar (déclics) den ger oss valet
mellan att öppna är obegränsat. Men mellan
det begränsade och det obegränsade är
samma långa avstånd som mellan det stängda
och öppna. Det är icke någon skillnad till
grad, utan till natur.»

Och tänkaren avslutar sin bevisföring
genom att uppdraga en parallell mellan
människans medvetande, det enda som nått frihet,
och djurets medvetande. Det kan vara värt
att anföra denna storslagna sida i sin helhet.

»Radikal är också följaktligen skillnaden
mellan medvetandet hos även det klokaste
djur och människans medvetande. Ty
medvetandet svarar på det närmaste mot den
valförmåga den levande varelsen förfogar över.
Det sammanfaller med en ljusgård av
möjlig handling, som omger den verkliga
handlingen: medvetandet är synonymt med
uppfinning och frihet. Men hos djuret är
uppfinningen aldrig annat än en variation på
rutinens tema. Instängt inom artens vanor,
kan djuret visserligen uppnå att genom sitt
individuella initiativ tänja ut dem något,
men det undslipper inte automatismen utom
för ett ögonblick, just lagom för att skapa
en ny automatism: portarna till dess fängelse
slås igen så snart de öppnats, genom att slita
i sin kedja lyckas det blott förlänga den.
Först med människan bryter medvetandet
kedjan. Hos människan och endast hos
människan befriar det sig. Hela livets historia
hade ända hittills varit historien 0111
medvetandets möda att lyfta upp materien, 0111 hur
medvetandet belt eller delvis kvävts av
materien, som föll tillbaka på det. Företaget var
paradoxalt — om man över huvud här kan
tala annat än bildligt om företag och
ansträngning. Det gällde att av materien, som
är nödvändigheten själv, skapa ett verktyg
till frihet, att framställa en mekanik, som

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free