Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/’"rån Stockholms teatrar
Fot. Atelier yager.
T o r a Teje som Nina Leeds
i Sällsamt mellanspel.
program på den revy, som i höstas gavs på
Konserthusteatern, så hade det dröjt länge
tills jag förmodat, att vad jag såg hade
någonting att göra med Aten eller med
Aristofanes’ Fåglar. Man hade behandlat detta
lustspel på ett vis som påminde om
uttryckssättet »mycket fritt efter främmande idé».
Varför skulle det nödvändigtvis vara
Aristofanes, om man nu skall göra en revy?
Alan kan mycket väl förstå, om studenterna
i Oxford, Montpellier eller Yale uppförde
Fåglarna på grekiska och precis som 414
f. Kr. Då kunde både professorer och
studenter ha båtnad av de lyriska och sköna
körerna, då kunde de skratta något väl
litterärt kanske åt den läderfallos, som vissa av
de uppträdande buro, och det något
lättsinniga skämtet skulle väl knappast göra något
etiskt förfång ens om en eller annan mycket
lärd studentska funnits bland åhörarna.
Här var det gamla ärevördiga oanständiga
stycket översatt av doktorerna Hjalmar
Gullberg och Ivar Harrie, två av våra allra mest
tegåvade yngre universitetsmän, specialister
både på Aristofanes och på moderna
svenska spex. Alla fackmän, från vår
humanistiske klassiker ecklesiastikministern, ha
prisat översättningen. Grunewald hade gjort
skisser till de lysande dräkterna, Armas
Jär-nefelt hade skrivit musiken, våra bästa
skådespelare hade gjort sitt, och mycket svårt och
mödosamt arbete hade nedlagts av
regissören herr Olof Molander. Man närmade sig
vördnadsfullt all denna lärdom och skönhet.
Man gladde sig åt, att ett friskt
humanistiskt inlägg skulle få liva upp
vintermörkret, och man tyckes ha haft mycket roligt,
ty pjäsen gick ofantligt många gånger.
För egen del har jag sett ännu
ledsammare revyer. Finnes det något mera ansträngan-
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
