Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/’"rån Stockholms teatrar
Tollie Z elim an som Majken
i »Patrasket».
Karikatyrteckning av Annie B er gman.
det varken på Joe eller hans släkt någonting
att anmärka, utan den judiska interiören
visade den typiska familjekänslan och vänlig,
ja kärleksfull samhörighet, som jag tror är
utmärkande för judiskt familjeliv. Särskilt
skattade jag gamle farfar Mengs — herr
Svennbergs komiska förtvivlan, då han
plågades av att ej veta de verkliga värdena på
antikviteterna. Den sortens affär var ny för
honom. Eljes är det spännande och
fantasieggande som ligger i antikvitetshandeln
särskilt lockande för judarna just därför att det
erfordras en sådan psykologi hos säljaren
och därför att det oansenligaste kan vara det
dyrbaraste och tvärtom. Den torra och
överhettade fantasivärld, som är utmärkande för
ghetto-judarna, fanns också hos Joe, av
vilken Gösta Ekman gjort en både till det yttre
och till det inre — här får författaren också
vara med om honnören — i huvudsak
trovärdig typ, med jubel och smärta, med mod
och feghet och främst med innerlig kärlek
till den vackra dottern, som greve Archie var
»efter», som det heter. Som några
mannekänger rörde sig de två kristna, den
paralytiske idiotiske greven och hans factotum
Plom, den renodlade skurken, bland de rara
judarna. Ett verkligt starkt skönhetsintryck
fick man, då man såg Mary inne i
antikhandeln, användande en 1700-tal spraktsläde
som länstol, klädd i färgrik dräkt och
blickande längtans fullt ut på gatan, där snart
en folkmassa skulle samlas, anförd av det
underbetalda stadsbudet, vilka ville mörda
judarna. Joe sprang då upp på vinden och
hängde icke sig själv utan en klädbyltdocka,
och de kristna förföljarna, som icke bävade
för att slå ihjäl en jude, blevo rädda, då de
fingo se en som de trodde död jude. Ja,
sådana äro vi! Men varför hade ej gamla
farmor — fru Augusta Lindberg maskerat sig
till judinna? Den frågan ställdes både av
mig själv och en av mina judiska vänner,
som satt bredvid mig, och det finns dock så
många trevliga och pittoreska gamla
judinnetyper.
Stycket innehöll emellertid mycket både
lustigt och sant, och det var det bästa jag
sett av denne författare. I »Patrasket» fann
jag till min glädje, att hans fantasivärld hade
något av den Mengska antikvitetshandeln, där
bland alla falska stenar och oäkta föremål
det dock fanns några äkta pärlor av mystisk
glans.
En modern hustru av Somerset Maugham
har en rolighet om att blygsamheten i
England dog med drottning Viktoria. Lustigt nog
kom den till väldet genom henne, men också
den last som ibland förvillande liknar sin
dygdiga syster, pryderiet, och regerade
således i det brittiska imperiet från 1837 till
1901.
Constance Middelton — fru Pauline Bru-
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
