Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/’"rån Stockholms teatrar
stance alldeles rätt, och vi tro, att hon
under hela den massa av felsteg, som maken
i framtiden kommer att begå, alltid skall
intaga samma klädsamma ställning och låta
beundraren ligga på för henne klädsam
sträckbänk, under det att hon själv skaffar
sig ännu elegantare toaletter. Då har hon
nått idealet för den moderna hustrun, d. v. s.
om hon sedan också kan hålla sig mager.
Uppsättningen var mycket kunnig, mycket
engelsk. Jag lade märke till
kaminomfattningen i Adams-stil. Det hela var tip-top.
Det är egentligen förvånande att
detektiv-och brottmålspjäser ej förrän nu spelats i
någon större myckenhet på Stockholms
teatrar. Detektivromanen har nu i mer än
hundra år roat. Den picareska romanen =
skälmromanen har intresserat ett halvt årtusende,
och man har haft sin fröjd åt det pittoreska
picareska patrasket. Rocambole, stortjuven
Lassemaja och Nick Carter ha tjusat beskedliga
och hyggliga själar i alla land, kanske mest
sådana i Anglosachsien. Motsatsernas
dragningskraft gör, att små rara ömsinta tanter
ha en demonisk tjusning att få läsa om
hiskliga knivhugg och rysliga rånmord. Man
frågar sig: Önska Jack the Ripper och andra
gossar av liknande sort att läsa om
kanariefåglar och små snälla flickor?
Fot. Almberg & Preintlz.
Esther Ro e c k-H a ns en som Ma ry
Dug an och Erik Berglund som
allin änne åklagaren i Mary
Dug an s process.
Komediteatern gav G. W. Wheatleys Den
sista slöjan. Aldrig har jag varit så
opassande likgiltig för att få se sista slöjan falla.
Det rörde mig ej ett dyft, om de stulna
kronjuvelerna skulle komma till rätta. Till min
förvåning fick jag emellertid höra, att
hjältinnan hade dödat sin man, men som hon
spelades av den söta fru Alice Eklund, så gav
man henne sin välsignelse, och det tycktes
författaren också göra. Mannen var troligen
antipathique, men eljes trodde jag, att det
bara var i Ryssland och Frankrike som det
var korrekt att döda sin man.
Ett annat program på Komediteatern
hette Republiken befaller av Rudolph Lothar
och Fritz Gottwald. Några österrikare
skildra det diplomatiska livet på franska
legationen i Madrid. Man rör sig i en ideal
sfär. I tsartidens Ryssland talades det om
sfärerna, de höga kretsar där de stora
tingen avgjordes. Det fanns ingen sittliche
Entrüstung hos författarna. Vad befaller
republiken ? När den holländska fästningen
Breda alltför länge trotsade spanjorerna,
skrev Filip IV till markis Spinola: »Markis,
intag Breda.» Här befaller republiken sin
militärattaché i Madrid, Marquis de
Saint-Lac: »Intag den förtjusande makan till
Spaniens krigsminister» — Manuela — fru
Liss-kulla Jobs.
Men detta var så mycket betänkligare
som grevinnan Marianne de Pharamond,
franska ministerfrun, Stina Seelig, var
Saint-Lacs ordinarie älskarinna. Det blev en sorts
erotiskt läggspel som fordrade både
uppmärksamhet och takt, sinnesnärvaro och gott
minne. Ty dessa ministrar och ministerfruar
skulle släppas ut och in i Saint-Lacs
ungkarlsbostad. Ett elegant tebord, rikligt med
cigarretter samt rafraichissör. I
sängkammaren bakom hade ministerfruarna fria entréer,
och där fanns något, som verkligt
intresserade den mjadrilenska damvärlden, en hel
kollektion av pyjamas från olika
modeaffärer, i vilken de respektive besökande kunde
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
