- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
130

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om Goethes Faust. Av Olga Potthoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olga Pott ho ff

Fausts kamp är hela mänsklighetens
under alla tider. Faustgestalten får dock
ej uppfattas blott som en allmän symbol.
Han blir en typ för en människa, inom
vilken världskampen rasar, »der
fausti-sche Mensch». Men han är samtidigt en
utpräglad individ, en av världshistoriens
mest levande personligheter — Goethe
själv. Faustdramat är Goethes livs bikt,
ofta med karaktär av obarmhärtig
självanklagelse. Goethe intar dock en helt
annan inställelse till livet än Faust, han går
mot ett bestämt mål, under det att Faust
trevar i mörkret; evighetsaningen inger
Faust vild, tärande oro, för Goethe är den
visshetens klara ljus. Dock för Fausts
flämtande låga honom en gång fram till
samma mål som Goethes lugnt
brinnande eld.

Den historiske Faust levde under den
första reformationstiden. Det är av stor
betydelse, att dramats hjälte står med ena
foten i medeltiden och med den andra i
renässansen. Från medeltiden, mystikens
tidevarv, kommer det starkt mystiska
inslaget. Det är det översinnligas
ingripande i Fausts liv som i dramat
åskådliggöres genom mystik. Men Faust är även en
renässansens son och reagerar som sådan
mot medeltidens andliga tvång och mot
dess världsfientlighet. De motsatser, som
på övergången mellan medeltid och
renässans bröto sig mot varandra, finnas
innerst i allt mänskligt liv; därför äger
Faust frändskap med alla historiens tider,
ej minst vår egen.

I prologen lovsjunga änglarna
skaparens härliga verk. Mäktigast gripas de- av,
hur i den allsmäktiges hand de rasande
elementernas vilda spel tyglas till
storslagen skönhet. De se och förhärliga över
allt annat lagbundenheten i skapelsen samt
»das sanfte Wandeln deines Tags» d. v.
s. den lugna utvecklingen, uppbyggandet
och tillväxandet, vilket aldrig är en följd
av plötsliga, revolutionära processer. Mot-

vilja mot det revolutionära är en för
Goethe typisk tanke, både när det gäller hans
syn på naturen och hans världsåskådning
i allmänhet.

Bland Herrens tjänare är också
Mefistofeles. För världsordningen och det
stora sammanhanget har han icke någon
förståelse. Hela hans väsen är just
förnekande därav, söndersplittring och
upplösning. Därför koncentrerar han sitt
intresse på den av skapelsens företeelser,
som tyckes honom vara en parodi på all
gudomlig ordning, nämligen människan.
Hos människan, liksom i allt, ser
Mefistofeles blott bristerna. Ej för att lovprisa
utan för att kritisera står han inför
Herren.

Mefistofeles är det ondas princip i
världen, men ej framställd med
skräckinjagande storhet, utan som en krypande,
smygande makt. Hans element är
stillaståendet, vilket är liktydigt med död.
Hänförelsens människor föra världen framåt,
därför äro de hans fiender. Hans
viktigaste vapen i striden mot dem äro ett kallt,
kritiskt förlöjligande av all högre
syftning som ej egoistiskt stannar vid
själv-bespegling. Tvingas man av Mefistofeles
ständigt tillbaka till det egna jaget,
är det slut med all omedelbarhet och
möjlighet att leva impulsivt, att
hän-ryckas. Mefistofeles är så allt igenom
negativ, att ban till och med förnekar sig
själv, han vill det onda och verkar det
goda, han vill stillastående, men blir Guds
redskap i världen att hindra människorna
att slå sig till ro. Mefistofeles kritiserar,
att Gud hos människan nedlagt
orosgnis-tan som hindrar henne att i lugn njuta av
sin jordiska tillvaro. Med ironiskt
medlidande skildrar han den stackars Faust
i dennes enligt hans mening eländiga liv.
Han vill ingå ett vad med Herren att han
lätt skall kunna överbevisa Faust om
dennes dårskap, släcka den onödiga lågan
inom honom och återföra honom till för-

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free