- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
142

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om Goethes Faust. Av Olga Potthoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olga Po 11 hoff

Fausts syn pà Broeken.

sitt offer. Det ädla krymper samman
under greppet, Faust ger sig på nåd och
onåd, om än med bitterhet över sin egen
svaghet. De otyglade lidelserna rasa åter
inom honom. Han känner, att han
kommer att dra med Margareta i sin
undergång, han ser det som ett oundvikligt
öde, vars uppfyllelse han ej har kraft att
hindra.

Är denna viljelösa stackare, som blott
låter sig ledas av sina låga lustar, en
annan än övermänniskan Faust, för stor att
tvinga sig in i jordens små förhållanden,
med vilka han alltjämt måste komma i
konflikt? Somliga betona den ena sidan
hos honom, andra den andra. Båda
uppfattningarna äro riktiga, bara man ej tar
dem var för sig. Faust är det högsta som
mänsklig tanke kan nå, och han är det
lägsta av mänsklig svaghet. Inom sig bär
han allt mänsklighetens väl och ve.

Und was der ganzen Menschheit zugeteilt ist
Will ich in meinem Inneren selbst geniessen,

och vidare:

Und so mein selbst zu ihrem selbst erweitern
Und wie sie selbst, am End’ auch ich
zer-scheitern.

ja, stranda, och gå under, såvida gnistan
från himlen slocknade. Det är denna
lågas livskraft som skall sättas på prov
ända ner i den djupaste uselhet. Faust
förblir genom dramats hela första del
densamme, han är människan i hennes
yttre och inre bundenhet, människan som
vill allt men intet förmår. Först och främst
bindes Faust av maktlös förtvivlan över
att han alltid stöter på vrångbilder av det
som borde vara, att livet självt tycks vara
sin .egen fiende. Vidare bindes han av sin
mänskliga svaghet; det är förlamande att
i det egna jaget känna makter husera

142

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free