Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Andrea Palladio. Forskaren och konstnären. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans JV ahlin
poeten och humanisten Giovanni Giorgio
Trissino, liksom en ung dansk teolog nästan
samtidigt utmärktes med samma hedersnamn
av Melanchton i Wittenberg. Om Andrea
fick namnet för sina lärda intressen, var
hedern för stor; han hör långtifrån till
tankens heroer. Hans forskning är tämligen
närsynt, hans vetenskapliga metod är
uteslutande deskriptiv, hans skrivna verk blev den
doktrinära handboken. Hans ojämförligt
större föregångare Léon Battista degli
Al-berti, som var en intellektuell kraft av
högsta rang, fann efter djupt och moget
begrundande av byggnadskonstens problem, att
tanken icke kunde nå fram till det väsentliga
i en byggnads estetiska verkan. Här mötte
man något, inför vilket man måste stanna
med ett »vad detta må vara utforskar jag
icke». Till den kunskapen nådde Palladio
aldrig.
Men lärdomen har sitt fält och konsten
sitt. Palladios vetenskapliga gärning nådde
aldrig sitt huvudproblem, och han förstod
aldrig, att detta huvudproblem ligger
utanför tankens sfär. Hans konstnärliga gärning
blev däremot fruktbar i eminent grad. Den
gåta, som han icke ens urskilde med sin
tanke, löste han med genialisk kraft i sin konst.
Karl Scheffler har i sin möjligen något
överdrivet kätterska resedagbok »Italien»
förebrått Palladio, att han »för fasadernas
skull tvang den vicentinska adeln att bo i
största obekvämlighet». Anmärkningen
kommer från ett transalpint land och från
1900-talet; en samtida och landsman till Palladio
skulle aldrig ha formulerat den. Det
centrala praktrummet och den monumentala
fasaden äro med naturlig rätt huvudsakerna i
det italienska 1500-talspalatset, som,
säkerligen i bästa överensstämmelse med sin
byggherres vilja, alltid är inrättat med mera
tanke på festen än på vardagen, mera för att
representera än bebos. Ett sådant palats
är minst lika mycket som någon modern
byggnad komponerat för att smycka torget
eller gatan, som i den italienska 1500-tals-
staden sharare är en friluftssalong än en
trafikled.
Så som arkitekturens problem var
uppställt för Palladio, har kanske ingen löst det
mera fulländat än han. Den gravità riposata,
den rofyllda värdighet, som var idealet för
högrenässansens liv och konst, har ingen
med fastare hand än Palladio format i sten.
Det feststämda och likväl allvarliga, den
adlade prakten i hans byggnader, i palats och
villor lika väl soin i kyrkor, betyder själva
målet för den antikälskande arkitekturens
strävan under den italienska konstens
rikaste århundrade. Senare tiders
byggnadskonstnärer ha kunnat gå andra vägar än
Palladio, men på hans väg har ingen nått längre
än han. För värdig och förnäm
representationsarkitektur har hans stil under
århundraden givit mönster åt nästan hela
västerlandet, och hans fyra böcker om arkitekturen
ha haft ett lika vidsträckt inflytande såsom
ett slags grammatik för den klassiska
arkitekturens språk. »Att i arkitekturen med
Palladio noga studera antiken, att med
honom noga följa antiken är den enda väg till
konstens mognad och höjd», skrev Erik
Palmstedt, vår främste klassiske arkitekt
under den gustavianska tiden. Däri ha många
av världens bästa byggnadskonstnärer under
mer än tre århundraden varit ense med
honom.
Den svenska versionen av Palladios fyra
böcker är redan till format och volym en
monumental bok. Dess typografiska
uppställning är värdig och vacker; till de slutna,
men icke överdrivet kompakta satsytorna
stå de förträffliga reproduktionerna av
originalets kopparstick i behaglig jämvikt.
Reproduktionerna äro utförda i fototypi och
tryckningstekniken alltså enkel och enhetlig.
I utförandet spårar man icke desto mindre
en högtriktad typografisk ambition. I fråga
om jämnhet och klarhet står trycket mycket
högt; det är tydligt, att förläggare och
boktryckare här velat göra sitt allra bästa.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
