Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ens ka romaner och noveller
ett sammanträffande i Korskyrka
prästgårdsträdgård mellan hustrun och hennes förre
fästman; han missförstår det hela, tror att
Charlotte önskar sin frihet tillbaka, och när
han strax därpå råkar ut för en
olyckshändelse, tillåter han inte läkaren att gripa in
och söka rädda honom. Med uppbjudande
av-all sin makt lyckas dock hans hustru att få
honom på andra tankar. Det är en ytterst
dramatisk seen som utspelas mellan den
döende mannen, kvinnan som spelar en roll
där hon vet med sig att ett ord eller bara
ett tonfall kan avgöra liv och död, och som
tredje part en försupen läkare.
Om pastor Ekenstedts historia kan man
däremot inte säga att den blev
tillfredsställande avslutad i den förra romanen. Sedan
han lämnat Charlotte Löwensköld för att,
som han trodde, mer obehindrat kunna
tjäna Kristus, gick han, som vi minnas, i en
egendomlig, desperat och entusiastisk
stämning ut på landsvägen i tanke att ta den
första giftaslediga kvinna han mötte till
hustru. Det är ungefär så legenden
förtäljer att Almqvist gjorde — han gifte sig
ju med en piga, och detta ansågs så
besynnerligt, att det inte kunde förklaras på
naturligt sätt. Pastorn hade egentligen tur.
Han kunde ha stött på Torpar-Matts-Elin,
som hade ett födelsemärke i ansiktet och tio
oförsörjda syskon, men han mötte i stället
gårdfariehandlerskan Anna Svärd, en
duktig och vacker kvinna. Henne lära vi nu
känna i den nya romanen. Charlotte
Löwensköld var den fattiga svenska adelsfröken
med det ljusa humöret och den stolta
viljan, »en tjuserska och på samma gång en
praktisk människa». Anna Svärd är utrustad
med alla goda bondeegenskaper, hon är klok
och om sig. Till en början synes hon
obetydlig, men gradvis ökas ens respekt för henne.
Hon är från Ingmarsfolkets landskap, och
hon har dess sinnelag, dess fördomar men
också dess värdighet. Hennes man ser en
gång på hur hon, klädd som kulla, dukar
fram kvällsmaten vid skenet av en
kökslampa.
l)et var vackert att se hustrun röra sig i den
ovissa belysningen. De bjärta färgerna i dräkten,
som vid dagsljus kunde förefalla en smula härda,
smälte nu samman till varm skönhet. Det styva
tyget förde sig som brokad. Karl Artur fick på en
gång klart för sig vad meningen var med alla dessa
sockendräkter. Det var bondkvinnornas sätt att
efterhärma forntida drottningars och adelsdamers kläder
av siden och sammet. Den brokiga framvåden, de
vita, pösande ärmarna, huvan, som gömde bort det
mesta av håret, man kunde vara viss om att något
i den vägen en gång hade burits av de förnämsta
kvinnor i landet.
På samma gång syntes honom hustrun genom
något trolleri upphöjas till arvtagare av den värdig
het, som hade omgivit gamla borgfruar. Vad andra
funno simpelt i hennes åthävor, det var helt enkelt
gammalmodiga sedvänjor från den lid, då
drottningar själva tände elden på sin härd och prinsessor
sköljde tvättkläder vid älvbrädden.
Det är Anna Svärd som ger romanen
dess prägel av realism och av en viss tyngd,
alldeles så som Ingmarssönerna prägla
Jerusalem. Konflikten i Jerusalem mellan de
frälsta Hellgumianerna och de bönder som
vägra att lämna gård och jord har för övrigt
en motsvarighet i denna roman i
förhållandet mellan pastorn och hans hustru. Den ene
vill radikalt avsvärja världen, den andra
håller beslutsamt på sitt.
Anna Svärd är utomordentligt tecknad,
men det största intresset knyter sig dock till
pastorn. När vi först sågo honom i
romanen Charlotte Löwensköld, vann han vårt
deltagande; det fanns mycket snällt och gott
hos honom. Han begick dumheter, men han
menade väl. Omsider visade det sig att han
med all sin fromhet var egoistisk och inbilsk,
och han miste helt vår sympati, när han
for till vägs och gjorde den brutna
förlovningen med Charlotte Löwensköld till
föremål för en uppbyggelsepredikan. Efter den
stunden tyckte vi att han var färdig. Men
det var han inte för författarinnan. I den
nya romanen visar han åter tilldragande
sidor; han börjar sitt äktenskap med
dalkullan med de ädlaste föresatser; han lever som
en sann Herrens tjänare ett liv i fattigdom
och självuppoffring. Men han står inte sitt
kast; han är karaktärssvag och dum, och allt
går sönder för honom. Sedan Charlotte
Löwensköld och Anna Svärd båda misslyckats
med att göra en karl av honom, får Thea
Sundler ensam hand om honom. Idealiteten
har han visserligen kvar, och han beslutar
sig för att bli en Guds vandringsman och
predika ordet på marknader och landsvägar.
Men han är inte vuxen denna uppgift;
under samlivet med Thea Sundler bland
tattare och hästskojare förråas han och
faller allt djupare. Men ett under sker:
Charlotte Löwensköld får tag i uslingen, och ett
ord från henne kommer honom åter att resa
sig. Han blir nu hednamissionär. Vi trodde
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
