Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot Wer in
o
att arbeta sig in i Vergelins filosofiska
system och ge ut hans efterlämnade
anteckningar.
Jonas och Draken är en i hög grad aktuell
roman; det finns ingenting schablonmässigt,
gammalt och dött i den. Skildringen av en
fri kärleksförbindelse mellan Jonas och en
kvinnlig läkare är gjord med osedvanlig
psykologisk takt; därtill är den inte endast
fri från gamla fördomar — detta är numera
inte så ovanligt — utan också från moderna.
Roande tecknar författaren i bokens början
den akademiska idyllen med de tre
pokule-lande och trätande professorerna på sin
punschbalkong, och på ett fint sätt fångar
ban de unga studieårens frusna och
sentimentala stämning. Ingen skildrar bättre än
Siwertz de intellektuella brytningarna i
unga sinnen. Hans väl artikulerade och
spänstiga stil är utpräglat intellektuell; den
närmar sig ibland väl mycket den filosofiska
essayens stil. Den centrala upplevelse som
Jonas har vid sidan av en dödsbädd, då han
med ens ser livet i en annan dager och
ändrar sin kurs, skildras sålunda:
Han lyftes liksom upp ur sin forna, intellektuella
disciplin, ur det teoretiska livets odrägliga inveckling.
Jag har mitt liv i min hand, tänkte han. Mitt liv
är vad jag gör det till. Jag har mitt liv i min
hand. . . Men det var inte något beslut, snarare
en svällande känsla av förnyelse, en världslig
väckelse, en viljans uppståndelse, aningen om en
förändring av hans livs grundriktning.
Kanske sammanfattar man bäst det hela så, att
hans vilja eggad av döden reste sig ur det rent
teoretiska livet.
Jonas och Draken är en kritisk
samhälls-målning, som kommer en att tänka på Röda
rummet. Det är dock något mindre klart och
deciderat över Siwertz’ än över Strindbergs
roman. Kanske ledes också ens tanke till
Pontoppidans roman om Lykke-Per,
prästsonen som kom till Köpenhamn för att
erövra staden, som knöt förbindelse med
storfinansen och blev en tidens man, men som i
trötthet och leda lämnade allt för att söka
enheten på den ensamma jylländska heden.
Jonas är emellertid en svagare och även en
mindre originell hjälte än Lykke-Per, och
man kan därför inte fatta så stort intresse
för honom. Han är flanören, och han hette
i romanen En flanör Torsten Gjörloff, i
Eldens återsken Lennart Ahlborn. Allt i hans
liv — hans studier, äktenskapet och barnen,
hans kärleksförhållande, hans
tidningskampanj — blir till episoder på hans vandring
från ynglingens Laputa till gubbens
Never-more. Hade ban haft mer nerv i sig, skulle
man gripits mer av hans öde. — Men det är
otacksamt att göra anmärkningar mot en
roman av så hög kvalitet som Jonas och
Draken. Den är fullt au niveau med tiden,
överlägsen och vidsynt. I Siwertz’ produktion
intar den ett av de främre rummen.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
