Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
vem. Så går vintern, han undslipper
ögonoperationen, gör ett besök i Dresden,
mottages med storartad vänskap av
professor Dahl, genomgår därefter under
högsommaren en badkur i Töplitz med
utflykter i Sachsiska Schweiz och de
bö-miska bergstrakterna i sällskap med en
munter trupp deutsche Burschen. Arbeta
får han inte, endast »roga sig».
Till Dresden har han rest i diligens,
delvis även »med ångvagnen på järnväg».
Detta är en ny upplevelse, »färden går
med den mest otroliga hastighet, till och
med fortare än någon slags fågel äger
förmåga att flyga — jag tror den flyger
fram hastigare än tanken».
Nu gick färden in i »det katolska
landet Böhmen». De muntra »Burscherna»
följde ett långt stycke på vägen från
Töplitz. Efter skilsmässan från dem
kände sig Palm för första gången under
sin resa ensam. »Nu först gick jag ett
avlägset land och främmande språk
tillmötes.»
Resan gick utan vidare äventyr genom
Prag till Wien, där tumultet på gatorna
»gör en människa från norden alldeles
yr i huvudet». Han trivs till en början
ej, har inga bekanta, funderar på att
återvända till Berlin. Men vid jultiden
har horisonten ljusnat, han umgås nu
med ministrar, förnämt folk från alla
världens länder och svenska resande, och
han kan berätta om baler, konserter,
nattmässor och andra härligheter.
I Wien stannar han inemot två år, och
därifrån sänder han 16 stora brev,
nästan alla med litograferade vignetter —
en verklig voyage pittoresque — och alla
fullskrivna härs och tvärs och i alla
kanter.
Han fotvandrar under sommaren
1839 i Steyermark och Tyrolen i sällskap
med nio andra unga konstnärer, är för
övrigt flitig och lever på sitt arbete. Från
Berlin har han rapporterat, att han målat
två små tavlor och sålt dem, och en liten
tavla har han skänkt professor Jünchen
i läkararvode. I Wien hitta konstälskare
snart till hans enkla bostad. Han är
alldeles nykommen där, då en okänd herre
infinner sig, beskådar hans nya tavla,
köper den på fläcken för 50 rdr svenskt
och beställer en dubbelt så stor duk för
dubbla priset. Bland motiv, som han
behandlat, nämner han en utsikt av
Åreskutan, ett hamnparti från Stockholm och
Solna kyrka med mycket folk samlat på
kyrkvallen. På vårexpositionen i Wien
1840 — som har att uppvisa ett tusental
tavlor — är han representerad av fyra,
av vilka tre redan äro sålda, två av dem
äro svenska sujetter. Det enda av dessa
arbeten, som är till salu — ett norskt
motiv — förvärvar Wiens konstförening
för 550 rdr svenskt, och detta är en stor
ära, ty tavlan går till föreningens
nationalgalleri, som består av »de bästa tavlor,
som i landet bli utförda».
Hemma i Stockholm har han däremot
ingen framgång att glädjas åt. Han har
fått veta, att Konstföreningen utställt ett
par obetydliga småtavlor, som han ej dit
inlämnat, och de högst enstaka landskap,
han skickat hem som studieprov, ha fått
omilda kritiker. Det finns personer
hemma, som sprida lögnaktiga rykten och
lömskt förtal om honom. Akademien ger
honom ingen uppmuntran, sedan han
under sin ögonsjukdom i Berlin fått sig
tillsänt 205 rdr banko, som
akademisekreteraren Gerss samlat ihop »till tröst och
lindring åt den hjälplöse, lovande unge
konstnären». Han har satt en ära i att
slå sig fram genom sitt arbete, och han
framhåller i sina brev med självkänsla
att detta ditintills lyckats, fastän han
visserligen ej »dansat på rosor».
Hans vandringsår ha fört honom in på
helt andra vägar än de av svenska
konstnärer vanligen praktiserade. Ett par
gånger har han fått påstötningar om att
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
