Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När »gub ben Palm»
C. W7. Palm: Hamnen i C as t ei lama r e. i8‡i.
/ Nationalmuseum.
vän kunde jag ej draga mig från honom,
eljes Gud vet om jag inte gjort det.
Orsaken därtill varken vill eller kan jag
nämna, och det är heller ej nödigt,
emedan det tyvärr bliver nog känt.»
Han är att beklaga ■—• skriver Palm
1843 pä nyårsdagen — »oaktat han själv
är orsaken till sin olycka och söker ej
att bättra sig».
*
På julfesten i Rom — rapporterar
Palm till sin hjärtans kära tant —
pro-ponerades en skål för frånvarande
älsklingar, »och följaktligen var min goda
tants och Josephines skål även drucken».
Till Josephines »femtonde års
födelsedag» hade Gustaf — som nu ibland tar
sig friheten underteckna sina brev med
endast förnamnet — sänt en guldring, som
han finner vara högst sällsynt och rar.
Sedan dess har Josephine blivit
konfirmerad, och nu är hon stora damen.
Lika öppet som Gustaf anförtror sina
älsklingar sina bekymmer och sin strävan
som konstnär, lika uppriktigt delger han
sina känslor och förhoppningar åt dem
»som stå mitt hjärta närmast».
Nyårsdagen 1840 har han skrivit från
Wien:
Det är nu >snart tvänne och ett halvt år,
sedan jag lämnade det käraste, jag äger på
jorden, och således långt lidet in på den tid,
då jag ämnade kunna återvända till mitt älskade
fosterland, och ännu är jag ganska långt ifrån
det mål, varefter jag strävar, och utan att hava
vunnit det mål för mina önskningar och hopp
anser jag mig ovärdig att beträda
fäderneslandets jord, mina utsikter att kunna genomdriva
denna min plan äro ganska svaga och ju längre
jag nalkas utloppet av det tredje året av mitt
bortavaro, dess svagare blir mina utsikter och
med varje misslyckad beräkning störtar ett
hopp och det ena hoppet störtar det andra,
dock anser jag oförnuftigt att fälla modet
och ville därför använda alla mina själskrafter
för att kunna genomdriva mina planer och
därigenom göra mig värdig den belöning, varefter
jag ständigt strävat, och om försynen gynnar
mina företag hoppas jag dock en gång vinna,
målet för mina käraste önskningar och tacksam,
skall jag då vara min store Gud.»
I det brev, där han ger ord åt sin lycka
att ha nått fram till Rom, biktar han, att
hans första tanke från »världens och kon-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0213.html
