Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg No r dens v a n
G. W. Palm: Utsikt från konstnärens fönster
Nationalmuseum.
stens huvudstad» är »flygen tillbaka till
mitt dyra fosterland, till dem som jag av
allt mitt hjärta älskar» och tillägger:
»jag känner mig ovillkorligen på ett
hemligt sätt hänförd och gränslöst lycklig
av denna känsla och äger ingen ro eller
lugn förr än jag uppfyllt min första
plikt, nämligen att skriva några rader till
min dyra tant Schmidt och hennes dotter,
min älskade Josephine! huruvida jag äger
rätt att fritt uttala min känsla vet jag ej,
men jag kan ej tillbakahålla den och
hoppas att man ej för mycket däröver måste
förtörnas.»
Efter det första halvåret i Rom blir
väntan honom dock för lång och ovissheten
oroande, och nyårsdagen 1842 avsänder
han till sin hjärtans goda tant ett formligt
friarbrev.
Efter de vanliga nyårsönskningarna till
»mina käraste uti den höga norden»
skriver han:
»Sedan det lyckats mig att övervinna alla
de svårigheter, som liggat mig i vägen för att
uppnå det mål, varefter jag strävat sedan så
långt som jag kan minnas tillbaka, det var att
hinna till Rom, detta mål är vunnet och iag
känner mig i detta fallet lycklig, som om jag
vunnit en stor seger, men med denna triumf
var högre och ljuvare förhoppningar förbundet,
blott en enda skön dröm har jag här i livet
närt, och denna ljuva drömmen hade jag
hoppats skulle nu hava gått i fullbordan, men
kanske även detta hopp har svikit mig och jag
förirrat mig; som jag ej förmår att lägga några
band på mina känslor, vill vara öppen och fri
som det höves en man och tala utan
omständigheter hjärtats språk — Öppet och fritt
bekänner jag att jag ömt älskar och tillbeder
Tants dotter Josephine! och skulle otvivelaktigt
vara den lyckligaste av alla lyckliga, om jag
vore värdig hennes hand och hjärta, jag
framställer nu till min goda Tant Schmidt — av
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
