Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När »gubben Palm» var ung. Vandringsår och ungdomssvärmeri. Efter gamla brev av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Tgtibben Palm» var ung
Frän vänster: Den romerska värdinnan, två tyska artister, mille Weiss, danske målaren Lehmann, Adéle Carlqvist,
pianisten Richard, kapten Palin, Emilie Högquist, Fredrik af Wannqvist, Fogelberg (sittande), Egron Lundgren, G. \V. Palm,
Lallerstedt, Dardel, häradsh. Berggren, greve Gyldenstolpe, baron Reuterskiöld.
F. von Dardel: Emilie Hogquists salong i Rom 184.3.
Fru Maria Stridsberg.
att han, som lever i den vida världen,
kunde möjligen hoppas på ett fördelaktigare
parti, avvisar han med harm, »jag har
aldrig låtit förleda mig varken av
egennyttan eller ögonblickets ingivelse, ej
heller hänföres jag av vilda passioner eller
fåfänga... Allt från den stund jag såg
Josephine för första gången, då var hon
ännu ett barn, men detta sköna barn
förtjuste mig emot all sin både vilja och
önskan och ingav mig en kärlek, vilken jag
sedan aldrig kunnat göra mig fri ifrån,
och den följer mig i graven. — Jag
avbidar nu med gränslös otålighet och
längtan Josephines och hennes goda moders
bestämda svar om vad jag får hoppas.»
Till slut ber han tant förmå Josephine att
skriva ett långt brev.
På Josephines efterlängtade brev får
han emellertid vänta förgäves. Den
stora frågan förblir svävande för den från-
varande. I sitt utförliga nyårsbrev 1843
berör Palm den ej med ett ord. Han
talar om att han varit sjuk i smittkoppor,
har legat till sängs i fem veckor, är nu
botad och har som minne några koppärr
på näsan, »vilket läkaren försäkrar mig
att med tiden går bort». Han skriver om
kamraterna -— mest om Egron Lundgren,
som »varit nära döden» i lunglidande men
nu är lyckligen räddad, om »den agreabla»
Emelie Högquist, som tillbringar vintern
i Rom, där hennes salong är en
centralpunkt för alla bildade landsmän, och om
julfirandet bland skandinaverna, som
denna gång var ovanligt festligt. Där
bestodos julklappar som utlottades, »och
ingen blev missnöjd med sin lott mer
än jag, ty jag vann en liten korg,
varöver sällskapet gjorde sig mycket
lustiga.»
Sommaren har han mest tillbragt i ro-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
