- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
194

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frans G. Bengtsson

»O Napoleon», utbrast en gång Paoli
inför en liten trumpen artillerilöjtnant, »hos
dig finns ingenting modernt: du är hel
och hållen ur Plutark!» Detta visade sig
efterhand vara ett överdrivet påstående;
men om en man som Jackson skulle man
nästan kunna säga något sådant. Hans
filosofi, hans tro, de idéer för vilka han
nitälskade och stred — allt sådant har
redan länge hört hemma i de antikverade
tingens, skrothög. Hans form av
religiositet, iögonenfallande gammalmodig redan
i hans tid och miljö, kan näppeligen
numera tänkas förekomma hos någon
människa som är att räkna med. Åsikter
sådana som dem han hyste angående
negerslaveriets berättigande och
unionsstaternas individuella suveränitet förfäktas
säkerligen inte nu på allvar av någon, inte
ens i hans egen ståt. På intet sätt befann
han sig från allmän historisk synpunkt
»in the swim», som hans landsmän säga.

Men han har sina kompensationer. Han
bibehåller med lätthet platsen som det
amerikanska inbördeskrigets mest säregna
och mot sin bakgrund skarpast avtecknade
gestalt, trots att detta krig i det fallet
inte var vanlottat. Hans bana var kort,
men från början till slut var den högst
remarkabel; och den var väl komponerad
av ödet, —- alltifrån den stund då han
som en obskyr pedagog beträdde krigets
första slagfält, vid Bull Run, och med
sin trupp avgjorde segern, intill den dag,
knappa två år senare, då han med
världsberömt namn red in i sin egen eldli.nje vid
Chancellorsville och döende bars bort
från platsen för sin största bedrift.
Honom beskärdes förmånen att
oövervunnen falla i en lysande segers ögonblick, —
som Gaston de Foix vid Ravenna, Desaix
vid Marengo, Wolfe vid Abrahams
Heights.

De mycket skickliga påstås ofta
understödjas av en utpräglad tur; och om det
i krigets första drabbning var Jacksons

skicklighet som åstadkom segern, var det
däremot turen som arrangerade det sä
för honom att han där kom att förlänas,
sitt berömda nom de guerre, vilket
därefter bidrog till att för vän och fiende
låta honom framstå med e,n särskild
nimbus. En vacker julidag 1861 ryckte
nordstatsgeneralen McDowell fram mot den
lilla floden Bull Run, ett stycke söder om
Washington, ivägskickad av Lincoln med
en vacker, splitterny armé och med ropet:
»Framåt mot Richmond!» mäktigt
ljudande bakom sig från hela den otåliga
Norden. Vägen till Richmond var på
kartan inte lång, och de konfedererades
förmåga att göra den törnströdd hade man
sig ännu inte bekant. Det var söndag, och
en mängd senatorer och
kongressledamöter hade passat på ledigheten och
tillsammans med sina parasollprydda damer åkt
ut från Washington för att se på kriget.
På andra sidan floden lågo de
konfedererade under Beauregard; dennes styrka
var inte stor, men hans kollega Joseph
Johnston höll som bäst på med att efter
forcerade marscher förena sig med
honom. Detta försiggick diskret och var
uttänkt som en liten överraskning åt Ale
Dowell och de kikarbeväpnade åskådarna
på nordsidan; enligt deras uppfattning
hölls nämligen Johnston sysselsatt av
unionsgeneralen Patterson flera
dagsmarscher västerut. McDowell, alltjämt något
överlägsen, gick till angrepp, trängde på
sin högra flygel fram över en bro och stod
inom- kort med en stark kår i rebellernas
flank. Johnstons nyanlända brigader
sändes då fram för att mota honom där. Två
av dessa, Bees och Bartows, fördes av
män vilkas öde det var att bli på platsen;
den tredjes befälhavare däremot,
professor Jackson från Lexington —■ en
gänglig, brunskäggig man i sina bästa år,
pedagogiskt tankfull i min och hållning, med
vänliga ögon och låg röst, fåmäld och
reserverad till sitt sätt och beträffande ex-

194

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free