- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
195

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stone iv all Jackson

centriciteter i stånd att ta upp tävlan med
vilken yrkesbroder som helst — skulle
denna dag slippa undan med ett
skrubbsår och hinna uträtta åtskilligt innan sitt
slut. Bees brigad, som kom upp först,
^överväldigades och iströmmade efter en
stund bakåt i upplösning; Bee mötte
Jackson, som var stadd i framryckning.
»General, de tränga oss tillbaka!» sade
han. »Well, sir», svarade Jackson, »then
we will give them the bayonet»; varpå
han intog en stark ställning längs en
liten höjd och där beslutsamt satte sig på
tvären mot de påträngande unionisterna.
Bee galopperade med värjan i hand in
bland sina skaror för att samla dem.
»Look», ropade han, »there is Jackson
standing like a’ stone wall! Rally behind
liis Yirginians!» Efter en stund var
paniken besvuren; Bee föll, men
förstärkningar anlände; Jackson satte i rätta
ögonblicket igång ett motanfall, som sprängde
den flankerande styrkan; allmän
upplösning grep omkring sig bland unionisterna,
och framåt kvällningen vältrade deras
före detta armé tillbaka längs
Washingtonvägen i en hopplös röra, under det en
och annan konfedererad kula oförskämt
pep till och med kring retirerande
senatorers och kongressledamöters öron.
Jackson förklarade sig istånd att omedelbart
gå mot Washington i panikens spår; men
president Jefferson Davis, överste
krigsherre på sydsidan, förhindrade
nämnvärd förföljelse, och även de högre
generalerna höllo före att manskapet var
alltför segerdrucket och alltför otränat för
någon offensiv. Förstämd över sådan
räddhåga och indolens fick Jackson nöja
sig med att kampera på slagfältet; men
för egen del kunde han vara nöjd, ty
denna dag hade han vunnit ett namn på
mer än ett sätt. Hädanefter var han
»Stonèwall», trots att han alltid vidhöll
att benämningen rätteligen tillkom inte
honom själv utan brigaden.

Thomas Jonathan lydde eljest de
förnamn som efter detta mer och mer
råkade i glömska; med dem hade han
begåvats trettiosju år tidigare i ett
nybyggar-hem i västra Virginia. Av skotsk-irländsk
härstamning, hade han växt upp hos en
släkting i enkla förhållanden, sedan hans
föräldrar tidigt avlidit. Tjugoårig vann
han inträde vid militärskolan i West
Point, utrustad med otillräcklig
under-byggnad men med obegränsad energi;
hans redan märkbara sällsamheter, hans
rustika manér och stillsamma
enstöringslynne utsatte honom till en början för en
del drift, så mycket mera som han en tid
framåt figurerade bland de sämsta
eleverna. Småningom arbetade han upp sig
mer och mer och avslutade den fyraåriga
kursen som nummer sjutton bland ett
fyrtiotal, i samma årsklass där ett annat
generalsämne, Nordens sedermera sorglustigt
berömde »unge Napoleon», G. B. Mc
Clellan, gick ut som nummer ett. Jackson
hade turen att utexamineras just lagom
för att som underlöjtnant vid artilleriet
komma med i mexikanska kriget, — ett
numera tämligen bortskymt företag, som
av Grant, deltagare även han, i hans
memoarer lyftes upp till den svindlande
rangen av det kanske mest orättfärdiga krig
som någonsin satts igång av en stark ståt
mot en svag. Jackson skötte sig däri
berömligt och vände hem som major; snart
ledsen på den fredliga trupptjänstens
slentrian, sökte och erhöll han därefter
anställning vid Virginia Military Institute
i Lexington, varest han sedan i lugn och
ro intill inbördeskrigets utbrott verkade
som professor i optik, astronomi och
artilleritaktik.

Hans naturs excentriska tendenser fingo
under denna tid tillfälle att långsamt och
harmoniskt slå ut i full blomning;
efterhand fullkomnades mer och mer hans
likhet med en återuppstånden
sextonhundra-talspuritan. Bland sina lärjungar var han

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free