- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
197

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stone iv all Jackson

Station, samtalade han angående Bibelns
nytta för en fältherre med en medlem av
sin stab, som vakade vid hans bädd, och
frågade därvid bland annat denne om
han kunde säga, var i Bibeln man kunde
lära sig det rätta stiliserandet av
stridsrapporter; när den unge löjtnanten
svarade att han aldrig tänkt på att leta efter
dylikt på ett sådant ställe, påpekade
Jackson med allvar att de oöverträffliga
mönstren i det fallet stode att finna i
Josuaboken, — korta, klara och sakliga
redogörelser, fria från förhävelse och
tomt tal, med äran given åt Gud.

Reglerad som ett urverk framgled hans
tillvaro i Lexington, där år lades till år
utan anmärkningsvärda avbrott. En
sommar besökte han Europa, där han tog i
betraktande engelska katedraler, som
mycket hänförde ihonom, samt begrundade
Waterloos topografi och florentinska
gallerier; men detta var ett isolerat anfall av
äventyrslust. Andaktsstunderna hemma
bibehöllo oförminskad sin charm,
familjelivet sin lycka; och genom alltjämt
fortsatt studium av Napoleons lärdomar
fördjupades alltmera den tankfulle
professorns inblick i den esoteriska konsten att
vinna bataljer. Ingenting föreföll mera
osannolikt än att han någonsin skulle
komma att omsätta sin militära
beslagenhet i praktik. Mänskligt att döma hade
han alla utsikter att i frid skiljas hädan,
omgiven uteslutande av den gloria som
kan skänkas av en samvetsgrant utförd
lärargärning och en nitisk verksamhet
som diakon. Bullersamt politiskt klammeri
mellan slavstater och »fria» stater hörde
visserligen till ordningen för dagen i
Washington; men sådant hade pågått
länge, och förståndiga män räknade inte
på allvar med möjligheten av något
våldsamt avbrott i detta traditionella gräl.
Därest negerförkämparna i norr bleve
alltför närgångna, ansåg man sig i
Södern alltid ha den utvägen kvar att helt

enkelt anmäla sitt utträde ur unionen;
därtill gåve författningen klar tillåtelse,
och en sådan avveckling borde därför
kunna äga rum utan bråk. Personligen
ansåg Jackson negerslaveriet för en
besvärlig och mycket ansvarsfull institution,
som likväl sannolikt utgjorde den
tillsvidare lämpligaste existensformen för
negrerna och som dessutom otvetydigt
godkändes av Bibeln. Det är inte troligt att
han med någon större entusiasm skulle
gått i strid enbart för slavfrågans skull;
men det var secessionsfrågan som för hans
fädernestats del kom att träda i
förgrunden. När Lincoln mot all förmodan valts
till president, utbröt panik i Södern, där
Lincoln åtnjöt rykte som särdeles
våldsam abolitionist; staterna längs sydkusten
anmälde genast sitt utträde, under det
Virginia förhöll sig avvaktande. Lincoln
visade sig emellertid snart sinnad att
bestrida rätten för någon ståt att under
några som helst förhållanden utträda ur
unionen; han började med kraft rusta för
att tvinga de genstörtiga att återvända.
När denna i Söderns ögon heliga rätt
kränktes, recederade ytterligare ett antal
stater, bland annat Virginia; Södern stod
som en man enig att trotsa varje attentat
mot statssuveränitetens princip. Under
sådana förhållanden var saken klar för
varje son av Virginia: Jackson lade
handböckerna i astronomi och optik åt sidan
och erbjöd utan tvekan den nyblivna
Konfederationen sitt svärd. Den fulla
innebörden i detta erbjudande kunde då inte
gärna inses av Jefferson Davis och hans
omgivning; men de som kände Jackson
personligen betvivlade i varje fall inte
hans pålitlighet och hans envishet. »Vem
är Jackson?» frågade någon i presidentens
omgivning, när det kom på tal att anförtro
honom ett kommando. »Jackson», svarade
en person som kände honom, »är en man
av sådant slag, att om han sättes på en
plats med order att hålla den, skall han in-

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free