Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
te dra sig tillbaka så länge en enda man
och ett enda gevär finnes kvar för honom
att använda.»
En tid efter Bull Run skickades
Jackson västerut med- några få tusen man till
ett självständigt kommando i
Shenandoah-dalen. Hösten och vintern förflöto lugna
överallt: på båda sidor var man sysselsatt
med att inöva rekryter. McClellan,
ut-utnämnd av Lincoln till överbefälhavare,
ledde förtjänstfullt denna exercis på
nordsidan och förvärvade sig därigenom stort
anseende. Slutligen voro hans
förberedelser färdiga och hans fälttågsplan klar, och
trupperna sattes i rörelse litet varstans.
När Lincoln ooh hans Secretary of War,
Mr Stanton, tidigt på våren 1862
överblickade totalsitutionen, kunde de inte annat
än känna sig väl tillfreds med allt. Ett
stycke nedanför Richmond,
Konfederationens huvudstad, låg på »the Peninsula of
Virginia» McClellan med huvudarmén,
hundratusen man, dittransporterad
sjöledes för att fortast möjligt rycka fram mot
Richmond, som försvarades av knappt
hälften så stor styrka under Joseph
Johnston. Lee satt ännu kvar i Richmond som
rådgivare åt president Davis. I
grannskapet av Washington fanns en stark kår
under McDowell, som skulle stöta till Mc
Clellan och göra hans övermakt ännu mera
förkrossande. Ett stycke västerut, kring
Shenandoah-dalen (även kallad »the
Valley of Virginia» eller kort och gott »the
Valley») vegeterade tvenne prydliga
kårer under Banks och Frémont i lugn och
ro; ooh borta i fjärran västern, vid
Mississippi, hade en brigadgeneral vid namn
Ulysses S. Grant -—- betraktad med illa
dolt misstroende av alla överordnade på
grund av ett stadgat rykte för dryckenskap
—- just börjat göra sig oväntat angenämt
förnimbar. Det hela tedde sig så
förtroendeingivande sotn möjligt: Söderns
undergång stod efter allt att döma
omedelbart för dörren; Richmonds öde syntes
i varje fall beseglat; McClellan väntade
endast på de sista förstärkningarna. Men
egendomliga saker började nu plötsligt
tilldraga sig i the Valley.
The Valley, en lång, smal dalgång, löper
i riktning norr—söder med
Alleghanybergen längs sin västra sida och Blue Ridge
längs sin östra; i norr går den upp till
Potomac, gränsfloden mellan Virginia och
Maryland. Massanuttonbergen, fristående
och otillgängliga, ligga ett stycke nedåt
dalen inpassade liksom ögat i en synål;
floder och landsvägar löpa på båda sidor
om dessa och slingra sig för övrigt om
varandra längs dalens hela längd. Dat hela
kom nu att tjänstgöra som en högst
märkvärdig strategisk dansbana, där Jackson
figurerade solo i centrum med en flock
förvirrade motparter omkring sig i
periferin. Han hade sitt vinterkvarter i
Winchester, nära dalens norra ända, med
femtusen man; Banks låg vid Potomac med
trettiotusen. Banks var en högstämd och
retorisk personlighet, politiker till yrket,
som Lincoln måst ge ett kommando för
att hålla vid gott humör; han hade släppts
på bete i the Valley, där mänskligt att
döma ingenting kunde hända honom.
Situationen såg så mörk ut som möjligt för
Jackson: förstärkningar stodo inte att få;
Banks började röra på sig; till råga på allt
hade Jackson besvär med sitt eget folk och
med krigssekreteraren i Richmond, Mr
Benjamin, samt hölls av flera bland sina
officerare på fullt allvar för att vara
hopplöst förryckt. Slutligen utrymde han
Winchester och drog sig söderut; men
hunnen ett kort stycke gjorde han plötsligt
helt om och störtade sig över Shields, en
av Banks’ underbefälhavare, som med
tolvtusen man kommit inom räckhåll. I en
stjärnklar kväll slogs man länge och
ursinnigt bland vintriga skogsmarker vid
Kernstown, till dess slutligen Jacksons
tunna linjer, illa medfarna, pressades
tillbaka. Mörk, men ingalunda modfälld, drog
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
