- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
203

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stone iv all Jackson

adel och humanitet återspeglad i sina drag,
hade i den kantige pedagogiske
gentlemannen från Lexington, denne besynnerlige
krigets ljungeld, med det enkla utseendet,
de få orden, den låga rösten, det fromma
mumlet, de vänliga melankoliska ögonen
— ögon liksom tröttade av mycket grubbel
över finstilta bibelkommentarer och
mycket spanande genom slagfältens rök —
funnit ett komplement som gjorde dem
båda tillsammans till en makt av fulländad
effektivitet på sitt område. De förstodo
sitt krigiska spel i grund. De skapade
händelserna och situationerna, suveräna i sin
konst så långt deras medel på något sätt
tilläto. De färdades genom krigets dimma
och förvirring i en klarhet förlänad endast
åt dem. Hurdan situationen kunde te sig,
med vilka övermakter de än hade att göra,
en sak var alltid konstant: det var alltid
de som befunno sig i centrum, alltid de
som förmådde urskilja Ariadnes tråd.
Deras motståndare — med starkare
bataljoner men med svagare karaktärer och
endast i stånd till en långt mindre noggrann
kalkyl av det givnas element — voro alltid
hänvisade till att dväljas i en yttre rymd,
där mörkret och mycket ofta också
tandagnisslan rådde, — alltid famlande och
oförberedda, alltid väntande på någonting
eller förargade över något som inte ville
gå som det skulle, ständigt med mun och
medvetande formande en och samma fråga,
i villrådighet och med hjärtslitande iver:
vad försiggår ? vad står egentligen på ? Lee
och Jackson representera anden, deras
motståndare den tröga materien. Dessa båda
avverka på kort tid en hel räcka av
Lincolns generaler: McDowell, McClellan,
Pope, Burnside, Hooker, Meade, —
generaler som, efter att ha startat med de
tillsynes mest välgrundade förhoppningar att
på kort tid göra Nordens övermakt
gällande, inom kort få avträda efter att i alla
fall utom det sista ha sett sina arméer
slagna i spillror och sig själva förvand-

lade till misslyckade figurer. I flera fall
omgivas dessa nordstatsgeneraler av det
komiska skimmer som kommer den
klassiske stymparen till del; men detta är
säkerligen till stor del omständigheternas
skull, som placerat dem mot två så
sällsynta experter. När slutligen Grant
anlände från västern och påbörjade sitt
långvariga hamrande, fick Lee med sinande
resurser strida utan Jacksons hjälp. Som
en gammal regementspastor en gång långt
efter kriget, vid en statyavtäckning i New
Orleans, uttryckte det: »När Gud i sitt
outgrundliga rådslag beslutat att
Konfederationen inte skulle bestå, fann han det först
vara nödvändigt att taga bort från oss sin
tjänare, Stonèwall Jackson.»

Det var nu först Popes tur, och hans
korta gästspel i Virginia gestaltade sig
särdeles episkt. Fälttåget mot honom
öppnades med att Jackson vid Slaughter
Mountain kom över hans förtruppsbefälhavare,
ingen mindre än sin sedan gammalt
välkände Banks —- Mr Commissary Banks,
som Jacksons soldater brukade benämna
honom för det alltid rikliga bytets skull
— och gick lika illa åt honom som förr.
Detta var för Jacksons folk ett
sensationellt slag därigenom att de vid ett tillfälle,
då en del eget infanteri råkat i oordning
vid ett motanfall, för första gången under
kriget fingo se sin general uppträda med
dragen värja, när han red in i oredan för
att ställa sakerna till rätta igen. Kort
därefter slogo sig Popes och Lees samlade
arméer ned längs var sin sida av floden
Rappahannock, Pope i norr, Lee i söder.
Man kanonerade en smula över floden och
företog kavalleriraider, men eljest rådde
lugn. Pope, redan överlägsen i styrka, var
vid gott mod, emedan han med det
snaraste väntade ytterligare tillskott,
efterhand som Mc Clellans hemskeppade folk
hann komma upp. För Lee däremot såg
situationen mycket besvärlig ut, ty han
hade inga förstärkningar att vänta. Ett

203

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free