- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
207

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stone iv all Jackson

sidor med att gå i vinterkvarter längs
stränderna av Rappahannock.

Detta vinterkvarter är det. enda lilla
idylliska avbrottet i Jacksons blixtrande
krigarbana. I allt som förefallit under det
gångna innehållsrika året hade han utan
rast deltagit. Strapatser tycktes inte mycket
bita på honom, trots att han alltid yttrade
sig med stilla vemod om sin hälsa; men
hans folk kunde behöva en smula ro.
Stone-wallbrigaden, som räknat tretusen man vid
Bull Run och som därpå ständigt tillhört
hans kommando och vanligen satts in på
de besvärligaste ställena, hade nu
reducerats till en vördnadsvärd spillra, som i ett
styrkebesked efter slaget vid Sharpsburg
figurerade med sammanlagt
tvåhundra-fyrtiosex gevär. Man fick nu lov att en
stund dra andan och att efter råd och
lägenhet pyssla om sin ännu mirakulöst
förefintliga varelse. Ibland erhölls till och med
något litet att äta, vilket väckte stor glädje
och förvåning: de konfedererade hade
sedan länge upphört att hysa några
illusioner beträffande sitt stackars
överansträngda kommissariat. Något missmod
förefaller aldrig ha härskat i Jacksons kår, trots
alla umbäranden; segervissheten och äran
utgjorde sannolikt en ej föraktlig motvikt
gentemot dylikt. Man hade dessutom
åtskilligt att roa sig med: mellan de
fientliga arméerna blomstrade en privat
småhandel upp tvärs över floden: rebellerna
kursade bort sin förnämsta tillgång, som
utgjordes av rulltobak, mot vad yankees
kunde ha till övers av kaffe och skodon.
Förmodligen var det under sådan
marknad som Jackson en gång kom ridande
längs floden vid en inspektion av
utposterna, när hans soldater, talrikt närvarande
längs stranden, sprungo upp och kantade
hans väg under hurrarop, varvid några
nyfikna från. nordsidan ropade över
floden för att få reda på vad uppståndelsen
gällde: när de fingo till svar att det var
general Stonewall Jackson man hurrade

för, skyndade en mängd unionssoldater
fram längs sin strand och deltogo med all
iver i hyllningsropen.

Jacksons popularitet bland sitt folk hade
nu hunnit bliva gränslös, detta trots att
han lika litet i disciplinsaker som i något
annat klemade med sina män. Hans
bestraffningar voro kända såsom de
strängaste i armén. Han var visserligen alls
inte någon sådan rå och burdus natur som
nordstatspoeten Whittier gör honom till
i »Barbara Fritchie»; tvärtom var han
mild och ömsint, ytterst ridderlig mot
non-kombattanter, barnkär till den grad att
han en gång i en adjutants närvaro inte
lyckades tillbakahålla sina tårar vid
underrättelsen om att dottern i ett hus där han
haft kvarter — en sexårig flicka som
ibland brukat komma in och jollra med
generalen — oväntat hade avlidit; men
beträffande disciplinen tålde han intet skämt.
Andra generaler, även Lee, anlade
psykologiska synpunkter på soldater sådana som
deras, föga bevandrade i krigslagar, och
läto stundom nåd gå för rätt; Jackson
däremot var i allvarligare ting obeveklig.
Tredskande och uppstudsigt folk, förövare
av stölder och övervåld mot civila,
fast-tagna desertörer och dylika, hamnade i den
mån de tillhörde hans kår undantagslöst
framför exekutionsplutonen. Till och med
sådana nådeansökningar, där delinkventen
bad att få bli instucken bland de främsta
för att falla i nästa strid, avslog han i
regel: att slåss och stupa för Söderns
frihet var enligt hans uppfattning ett göra
uteslutande för anständigt folk. Trots
detta avgudades han av sina soldater. Till
någon liten del kom sig detta utan tvivel
därav, att hans egenheter gjorde det lätt
för gemene man att bedriva sin
avgudadyrkan under formen av vänligt gyckel.
Soldaterna tröttnade aldrig att berätta
anekdoter om sin general och att fundera
ut historier om honom; som t. ex. följande :
»Stonewall dog och skulle till himlen, och

207

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free