- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
210

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stonewall Jackson. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fr a ti s G. Bengtsson

allmänt vad som förestod, och envar
gjorde sitt bästa. En av Jacksons
stabsofficerare, som brådskande red fram genom
trängseln av trupper för att nå teten, där
jackson uppehöll sig, fann soldaterna i
upprymd sinnesstämning och hälsades
överallt med muntra tillrop: »Här är en av
Jacks små gossar; släpp fram honom,
pojkar . . . Har du fått bra frukost i dag,
sonny? . . . Kvicka dig fram bara, annars
får du påskrivet för att du kommer för
sent . . . Tell old Jack that we are all
co-ming, and don’t let him begin the fuss till
we get there!»

Ogrumlad frid och tillförsikt rådde
förfarande på eftermiddagen denna dag
hos general Hooker och hans trupper. Den
söderut framsända kåren under Sickles
ansågs som bäst hålla på med att i lugn
och ro insamla fångar och byte bland de
observerade borttågande rebellerna, och
inga rapporter om oroande tecken hade
från något håll avhörts. I general Howards
kår på Hookers högra flygel, närmast the
Wilderness, stodo gevären kopplade i
rader längs de söderut vettande
bröstvärnen, under det manskapet höll på med
matlagning och kortspel. Några patruller
påstodo sig ha märkt rebeller i skogen,
men ingen brydde sig om att tillmäta detta
någon betydelse: det måste röra sig om
isolerade kringstrykare.

Samtidigt höllo Jacksons trupper som
bäst på med att efter tio timmars marsch
intaga strids förmering ungefär en
kilometer innanför skogsbrynet. Bredvid en
landsväg, som löpte fram genom skogen
och ut därifrån rakt in i Howards flank,
höll Jackson på sin stridshäst, »Little
Sor-rel», med klockan i hand. En lätt rodnad
märktes på hans kinder; då och då rörde
sig hans läppar ljudlöst; sannolikt
kommunicerade han med Härskarornas Gud.
Han hade nyss avsänt sin sista rapport till
Lee, däri han meddelat att han med det
snaraste tänkte anfalla och att det såg ut

som om en ständigt nådig Försyn skulle
vilja förläna dem en stor framgång. Hans
divisioner, under Rödes, Colston och A.
P. Hill, hade uppmarscherat på tre linjer
med ett par hundra meters mellanrum,
noggrant ordnade i rät vinkel mot vägen;
på ömse sidor om denna glimmade deras
vapen i kvällssolen under höga grenvalv
och förlorade sig utåt flyglarna bland
tät underskog. Ett ridande batteri hade
kört fram i jämnhöjd med första linjen
och höll på vägen bredvid Jackson;
hästarna kastade med huvudena och sprätte
av iver. Bakåt, mot den sjunkande solen,
syntes Hills eftersta brigader just i färd
med att anlända. Rödes, första linjens
befälhavare, höll bredvid Jackson; snett
framifrån, på långt avstånd, förnams
spridd kanonad från Lees flygel. Jackson
såg på klockan; den var nära sex. »Är ni
färdig, general Rödes?» »Ja, general, allt
är klart.» Jackson nickade och stoppade
klockan i fickan: »You can go forward,
sir.» Klangen av trumpeter genomskar den
förväntansfulla tystnaden under
grenvalven ; därpå hördes ett starkt prassel och
krasande, när linjerna trägde fram genom
snåren; och ögonblicket därefter steg »the
rebel yell» ur tjugosextusen strupar och
nådde med en så skräckinjagande ton som
aldrig förr de förbryllade motståndarnas
öron.

Officerare och manskap på den federala
sidan, vilka vände sina blickar mot det
plötsligt så skrämmande skogsbrynet, sågo
ur detsamma komma framspringande först
sina egna utposter, därpå en mängd
uppskärrade harar och rådjur; därpå kommo
till synes långa anrusande grå linjer med
glimmande bajonetter, och med ytterlig
hastighet sköljde nu fördärvet fram över
hela Howards kår. Denna förefaller ha
satt sig till sådant motvärn som
omständigheterna medgåvo, men på mindre än
en halvtimma var den sprängd och
ödelagd, — nedgjord, fången eller stadd på

2 IO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free