Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Almqvists sista år. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvists sista år
Av Olle Holmberg
ri OMMAREN 1851 avreste dåvarande
I regementspastorn vid Kongl.
Liv-I I beväringsregementet C. J. L.
Alm-V___/ qvist från Sverige, allvarligt
misstänkt för en del mindre meriterande
handlingar, av vilka de viktigaste voro upprepade
giftmordsförsök mot förre ryttmästaren von
Scheven i Stockholm, en man som efter ett
växlingsrikt och icke alltigenom väl beryktat
liv förljuvade sin trista ålderdom genom att
bedriva studier i Swedenborg, älska
teatereleven Amanda Brandt och låna ut pengar
mot upp till 40 % ränta. Om Almqvist var
skyldig till ens något av de brott som han
anklagades för vet man inte; om han var
oskyldig till ens det värsta av dem vet man
heller inte. Hans egen son tycks ha trott pä
hans skuld; ryttmästare von Schevens son
tycks ha tvivlat på den.
Litteraturhistorikerna ha regelbundet varit böjda för att
frikänna sin berömde klient; jurister, som ha
studerat målets mångfaldiga acta, ha sett
betänksamma ut inför vad de ha haft att
förmäla. Vice häradshövdingen O. J. Hultgren,
som år 1881 uppträdde som den anklagades
försvarsadvokat i litteraturen, fann, trots
ivriga försök, icke något annat medel att
definitivt fria honom än antagandet av att
Almqvist av Lars Johan Hiertas fiender skulle
ha varit köpt att spela brottslig för att
kompromettera denne, som var hans
arbetsgivare, beskyddare och i vissa fall
meningsfrände, en sinnrik, men icke sannolik hypotes.
Det uppges att en nutida juridisk författare,
som förbereder ett arbete i ämnet, skulle ha
funnit indiciekedjan kring den olycklige
diktaren så bindande att den ofelbart skulle ha
fört denne på stupstocken, om han hade
stannat i Sverige. Helt till Almqvists fördel är
däremot den framställning av sakernas
sammanhang och målets gång, som ges i Ruben
G:son Bergs utförliga, skarpsinniga, rikt do-
kumenterade och varmt skrivna bok C. J. L.
Almquist (sic!) i landsflykten 1851—1866,
ett arbete som med rätta har vunnit läsares
övertygade beundran och som i litteraturen
om Almqvist bildar en sannskyldig hörnsten,
närmare bestämt för det hörn som vetter åt
evigheten, det sista skedet av poetens liv.
Almqvist var då han anträdde sin stora
resa medarbetare i Aftonbladet, en tidning
som för sina framgångars skull betraktades
med kritiska blickar av kollegorna. Den
svenska pressen upptog därför utan förvåning
och även med en viss, nödtorftigt dold
tillfredsställelse tanken på att denna tidnings
förnämsta medarbetare skulle vara tjuv,
förtalskare och mördare, och förtröttades icke
i sin, redan så fort de första fragmentariska
ryktena om saken hade börjat sippra ut,
ådagalagda energi att sprida denna mening
vidare i läsekretsen. Även Hierta nödgades i
starka ordalag bekänna sig till den, för att
därmed i dess linda kväva tanken på att han
själv skulle ha ägt förhandskunskap om
dådet, vilket således, menade somliga, vore att
betrakta inte så mycket som en den vid den
tiden icke längre särskilt bemärkte eller
betydande Almqvists sak som en hela
Aftonbladets. Skandalen tjocknade kring den olycklige
tidningsredaktören, och på hösten samma år
nödgades han sälja sitt blad och övergå till en
annan verksamhet, i vilken konkurrenterna
icke voro skrivkunniga, troligen hjärtligt
förbannande den stund då ban av missriktad
humanitet och felslagen spekulation i förening
hade förletts att ta hand om den arbetslöse
Törnrosförfattaren, vilken ingalunda, som de
märkvärdigt oinitierade kollegorna tydligen
trodde, hade varit sin chefs hjärtevän, högra
hand och medredaktör, utan en under senare
år ganska kort hållen artikelförfattare i
ofarliga ämnen. Den svenska pressen firade
detta år en av sina största triumfer, nämligen
Ruben G:son Berg: C. J. L. Almquist i landsflykten 1831—/866. Stockholm, Albert Bonnier.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
