- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
256

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Trajanus’ och Augustus’ romerska prakttorg. Med anledning av en akvarellserie av Ferdinand Boberg. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel Boethius

Sydfrankrike (Orange, San Remy) och
den senare kejsartidens, Titus’, Septimius
Severus’, Konstantins fast byggda, klart
begränsade bågar är i högsta grad lärorik.

Tillbaka till den trånga gränden mellan
Marstemplets marmorstammar och
kolonnaden med karyatiderna! Mellan dess
ne-dervånings kolonner såg vandraren på var
och en av gatorna vid templet in mot
täckta absider eller absidformade gårdar
(bilden sid. 253). I de ännu bevarade nischerna
skymtade han alla Roms stormän från
Aeneas till Cæsar, och under dem lästes
förut kända, till en ringa del vid de nya
utgrävningarna återfunna inskrifter om deras
bragder, de så kallade Elogia Romana. Det
hela var en monumental plats med sällsynt
glans och ståt, skild från de stora romerska
kvarterens trivialiteter, såvida ej matoset
från Saliernas gillen spred sig på torget,
som det berättas i en lustig anekdot om
Claudius. Augustus’ efterträdare och ännu
Trajanus och Hadrianus byggde vidare på
detta torg, dels för att öka på och förnya
dess marmorprakt, dels för att förbinda
dess stora omfattningsmur med
Trajanus-torgets.

Få saker synas mig klarställa den
romerska riksbyggnadskonstens originalitet och
utveckling som dessa torg, vilka vi här
kunnat illustrera med Bobergs akvareller.
Ingen, som närmare tänkt över den antika
konstutvecklingen, ser däri något i
inskränkt mening romerskt. Det är ett
romerskt skede av medelhavsvärldens
konstutveckling, denna utveckling som — under
starka tillflöden från orienten —- rinner
upp i Hellas och omvandlas till en
storstadsarkitektur i de hellenistiska rikena.
Den riksromerska stilens uppkomst ur
dessa hellenistiska städers arkitektur är lika
uppenbar som att den alltjämt till stor del
skapades av greker som Apollodoros från
Damaskus. Men namnet romersk eller

riksromersk är dock träffande därför, att
Rom blivit centrum där allt samlades och
omsmältes, att millionstaden Rom gav nya
mått och uppgifter och främst därför att
romarrikets ande gav — inte sin form men
sin karaktär åt tiden. Man ställe emot
hellenistiska reliefer Augustus’ Ara pacis,
triumfen på Titusbågen,
Trajanuskolon-nens bildrad. Det är en ny tid, den
romerska. Och i jämförelse med de stora,
färgrikt prunkande kejsartorgen te sig deras
hellenistiska föregångare lätta och ljusa som
1700-tals- eller empire-arkitektur i
jämförelse med den moderna millionstadens
skapelser. Men åter synes mig denna —
naturligtvis i mycket haltande — jämförelse
framhäva styrkan i det romarna skapade
för sina millionstadsbehov. De hade
tydligen ej vårt sinne för utrymme och
disposition; under vissa perioder kunna de synas
oss ha anhopat effekterna; de ha
självfallet ej i sina storstäder diktat in någon
konst att jämföra med Hellas’ eller
ungrenässansens. Allt romerskt är ett stort
rikes, stora städers i viss mån
standardiserade arkitektur, som i regel arbetar med
ett färdigt formspråk. Men vilken fast
klarhet över fasaderna; hur på en gång
svällande praktfulla och dock behärskade
te sig ej de stora romarverken, någon
gång-överväldigande, alltid rika, sällan
överlastade med dekor utan mening. Det är
kanske till sist det största med de nya
utgrävningarna i Rom, att de ge oss åter
något av ursprunglig helhetsverkan, att de
ställa mer levande för oss det
riksromerska, det tredje stora, egenartade
skedet i antikens arkitekturutveckling —
att jämföra med vad andra tider skapat
under liknande betingelser och kontrastera
mot den äldre hellenistiska arkitekturen —•
och även mot den vita fantasistad, som
bvggts av klassicismens Amfionsmusik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free