Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Engström. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Engström
Den starkt maskulina tonen i Albert
Engströms skapande är ett av dess mest
utpräglat svenska drag. Trots allt håller
det i sig även sedan vi fått samskolor,
studentskornas mångfald och kvinnor i
riksdag och ämbetsverk. Man behöver
knappast befara någon ändring på den
punkten. Eller skall man kanske säga: man
kan knappast hoppas?
Den virila andan hölls kraftigt vid
makt i Uppsala under den tid Engström
bedrev sina studier där. Flickor kunde
importeras till en bal, hyllas i kväden och
serenader. Men de fingo ej bli något
störande element i arbetet eller
kamratsamvaron. Den bild av vårt universitetsliv som
kan fångas ur Strix’ årgångar
sammanfaller med den genom Uppsalaböcker och
sångarfärdsskildringar utformade
populära uppfattningen av studentens
lyckliga dar i de tider då punschen flödade och
då vigilansen tog vid där bankkrediten
tog slut. Mèn dessa feta och mosiga
kandidater äro utvalda för att roa det svenska
folket i en skämttidnings spalter, ej för
att stiga fram och sanningsenligt vittna
om den studerande ungdomens villkor, om
det intellektuella arbetets mödor och
segrar, om stolt armod och tapper försakelse
— det som icke är att skämta med. Denna
verkligt akademiska anda återspeglas i
professorstyperna, långhåriga, förströdda,
med genomarbetade drag och en fin glimt
bakom brillorna. Det är inga respektlösa
karrikatyrer i Fliegende Blätter-stil men
aktningsfullt om än skämtsamt
uppfattade varianter av ett förnämt
människoslag, vars sista representanter vi minnas
från katedrar och inspektorsstolar i
sekelslutets Fyrisstad. Albert Engström
har suttit vid deras fötter och inhämtat
den humanistiska bildning som ingår
som en väsentlig andel i hans vägkost
genom livet. Han är och förblir student,
stolt över bildningens företrädesrätt,
känslan av att ha arvedel i det hellenska ej
— Om morna går sola jäklar anagga som
en vore ätter’na mä e pisk — men om kvälla
setter ho, som ho skulle va bekad fast!
mindre än det småländska, och samtidigt
med den fruktan för hybris som man
kan inhämta ur den klassiska
litteraturen. Det är icke gott att veta om
nutidens studenter, som sluppit lindrigare
undan latinet, för att ej tala om grekiskan,
och som leva under en så mycket hårdare
press av det praktiska livet, äga i behåll
detta akademiska sinnelag. Men de
generationer som lågo vid våra universitet för
trettio och fyrtio år sedan känna igen
det i mycket av vad Albert Engström
skrivit och tecknat. Under sitt första
årtionde var Strix ett uttryck för tidens
studentlynne och blev bestämmande för
språket och fantasilivet inom
studentkretsar. Huvudriktningen hos skedets
akademiska ungdom var en nationell realism, en
känsla för det äkta svenska i natur och
folkliv, som grep och värmde. Denna
känsla hos den kultiverade publik, till
vilken Strix vände sig, förklarar den
utomordentliga roll denna skämttidning spelat.
Om man skulle utesluta Uppsalaåren ur
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
