- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
283

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Viktor Rydberg i nyare belysning. Av Lydia Wahlström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi k to r Rydberg i nyare belysning

för sambandet mellan hans person och verk.
Rydberg hade för den yngsta generationen
börjat förefalla nästan lika onaturligt
harmonisk och utan utveckling, d. v. s. i grunden
ointressant, som Runeberg gör vid en
flyktigare bekantskap. Vi hade nästan börjat
betrakta Rydberg så som vi betraktade
Fidias-tidens grekiska skulptur, medan ännu sagan
om den grekiska konstens marmorvita, svala
ro uteslöt föreställningen om sjudande
mänskligt liv. Men det är farligt för våra
klassiker att bli placerade på piedestal: det
betyder vanligen detsamma som att vi skicka
dem i en hederlig förvisning till skolorna,
varifrån det inte är sagt att de alltid få
medfölja kommande generationer ut i livet.
Med full rätt betonar Sverker Ek i sin
ingående och välskrivna studie över Rydbergs
lyriska diktning i Minnesskriften, att det
»ligger så förvillande nära till hands att
överföra det intryck dikterna skänka på
diktaren själv — han skulle egentligen aldrig ha
prövat livets stormar, utan alltid ha rört sig
i samma rena luft och klara himmel som
diktverken».

Egentligen har Sverker Ek själv gett
kla-ven till ett om man så får säga
förmänskli-gandc av skalden i sina ord: »All klassicitet,
som vill något, är skapad av en fruktansvärd
kamp mellan motsatser — — —. Allt som
är färdigt och avslutat i Rydbergs
produktion blir för oss produkten av något
ofärdigt och oavslutat, själva det livslånga
strävandet i hans eget inre, den oavbrutna
kampen med det stoff, livet och böckerna bragte
till hans medvetande.» Även Fogelqvist, vars
skrift inte gör några anspråk på
självständig forskning, vet att Rydbergs hellenism
»inte är denna jordiskt sunda förnöjelse,
som lugn och harmonisk utstrålar ur
Zevs-huvudet från Otricoli — hans hellenism bär
vemodsdraget över pannan,
förgängelsegrubblet i blicken och övercivilisationens
trötthet i tankar och lemmar». Tydligast är
dock Knut Hagberg, när han kallar den
vanliga Rydbergsbilden på 90-talet falsk från
början till slut, eftersom »den föreställde en
blid och stillsam gammal man, som med
särskild tanke på ungdomens fostran skrev
moraliserande dikter. Den verklige Rydberg var

en orolig själ, ett rastlöst geni.–Hans

väsen, så äkta mänskligt, mångskiftande och
intressant, v^r icke den olympiske
betraktarens, han var en komplicerad natur, som icke
vann jämvikt för billigt pris.»

Den ende av de nya Rydbergsskildrarna,
som icke sett något av dessa skiftningar,
tycks vara Einar Elg. I företalet till sin bok,
Viktor Rydbergs ställning till religion,
kristendom och kyrka, förklarar han, att
Rydbergs religiösa uppfattning »visserligen
fördjupats och kanske också i vissa avseenden
nyanserats, men knappast undergått några
mera väsentliga och därför
anmärkningsvärda förändringarna under den tid, då den
litterärt utformades från slutet av 1850-talet fram
till Rydbergs 1895 inträffade bortgång.» Elg
har därför behandlat sitt material som ett
fullt enhetligt stoff, oberoende av dess
kronologiska tillblivelse och dess förhållande till
samtida teologi, även om han i förbigående
nämner de tyska författare, som påverkat
Rydberg. Elg kallar resultatet »en samlad
bild» — jag skulle hellre säga ett redigt
referat — »av Rydbergs på bortåt 10,000
boksidor och c: a 15 årgångar av Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning mer eller
mindre kringspridda uttalanden angående
religionen.» Skada bara, att det sammanhang,
som författaren med denna enkla metod
uppnått, knappast riktigt torde motsvara vad
Geijer kallar »sakernas eget».

Felet ligger egentligen däri, att Elg
alltför skarpt trott sig kunna utsöndra teologen
Rydberg från diktaren och politikern och
därför bl. a. inte tagit tillbörlig hänsyn till
Svanbergs avhandlingar om hans tidigare
novellistik. Skaldens förtvivlade barndom
och ungdom taga sig därför i Elgs
framställning ut som en idyll, där »den bibliska
barnatron varit en kärna, som aldrig förbränts
av förnekelsens tvivel». Över huvud taget
tycks Warburgs biografi vara så gott som
hans enda källa till Rydbergs personliga
historia, och ban tycks aldrig ana, att
Warburg någon gång kunnat taga miste
beträffande författarskapet till vissa av
Handelstidningens artiklar eller att hans uppfattning
av Den siste atenaren skulle kunna tarva
någon ruckning. Och när Elg vidare
uttryckligen avstår från all prövning av den
»historiska riktigheten och det vetenskapliga
värdet» av Bibelns lara om Kristus, är det
endast helt naturligt, att han icke heller
observerat Rydbergs flerfaldiga omarbetningar av
dess senare upplagor. Ovillkorligen undrar
man hur Elg kunnat till den grad förenkla
sin problemställning, helst det är tio år
sedan han utgav en avhandling om »Viktor
Rydbergs religionsuppfattning i historisk-psy-

283

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1929/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free