Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Verner von Heidenstam. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ve mer v o n H e idens ta m
Verner von H eidenstam. Blyertsteckning
av Sigge Bergström.
vid sida med Europas övriga folk arbeta
på den gemensamma kulturens
fulländning, utan till en tid, då vi i tragisk
ensamhet stodo med ryggen mot väggen och
stredo en hopplös, donquixotisk strid för
ett dödssjukt ideal.
Tragedien är ju den aristokratiska
konstformen, liksom komedien är den
demokratiska : och den del av Heidenstams
diktning, som tillhör nittiotalet, är nära
nog uteslutande tragisk. Idyllen, den
höga, klara idyllen, som skulle blomma så
underbart i Nya dikter, är honom ännu
jämförelsevis främmande, och fredens
majestät har han ännu knappast fått
blicken öppnad för. Dikter som Den nioåriga
freden och Myrstacken säga mycket om
hans förhärskande sinnesriktning: för den
som fått vingar är hjonens plikttrogna
släpande med ägg och larver outhärdligt,
endast det är värt att äga, som man
ständigt måste erövra på nytt och ständigt är
i fara att mista, och riktigt kärt blir
hemmet först när taket börjar brinna över ens
huvud. Dikter som dessa kunde aldrig ha
skrivits av en borgare, deras upphovsman
måste tillhöra krigarkasten inom ett
gammalt krigarfolk.
En liknande inställning var ju i viss
mån gemensam för hela nittiotalet: till och
med Selma Lagerlöf förhärligade i sin
första och största roman inte de
strävsamma värmlandsbönderna, utan
kavaljererna, som varken sådde eller skördade,
endast levde av andras arbete som i ett
erövrat land. Dels och framför allt ingick
denna åskådning i arvet från Nietzsche;
dels brukar ju det slags
personlighetsdyrkan och genikult, som är ett av tidens
mest karakteristiska drag, utmärka alla
starkt estetiskt färgade skeden. Hos
Heidenstam möttes dock en dylik inriktning
dessutom av en djupt personlig
klangbotten; även utan alla impulser utifrån hade
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
