Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Gustav III och grevinnan de Boufflers. Av Oswald Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ostvald Kuylenstierna
Vad skall jag säga er, fru grevinna, och
hur skall jag kunna uttrycka alla de känslor,
som er Dröm uppväckt hos mig! Känslorna
hava icke något språk; de ord, varav
människorna i allmänhet begagna sig, äro för svaga
för att uttrycka allt vad ett ömt och känsligt
hjärta känner. Ja, ni har låtit mig smaka de
ljuvaste ögonblick som ett mottagligt sinne kan
erfara. Jag har trott mig vara älskad för min
egen skull, och ni är god nog att vilja bevara
mig i denna angenäma illusion . . .
Dyrt betalar jag dock de angenäma stunder
jag tillbringat tillsammans med er i det
angenämaste land på jorden; men vilken smärta jag
än känner, kan den dock icke jämföras med
det visserligen med saknad blandade nöje jag
erfar, då jag tänker på att jag har vänner som
deltaga med mig i mina bekymmer . . .
Här möter oss sålunda
inledningskapitlet till den roman i brevform, som utgöres
av denna för vänskapskultens tidevarv så
typiska brevväxling.
*
Man har förundrat sig över denna
vänskap, som livet igenom rådde mellan
Gustav III och den tjuguett år äldre
grevinnan de Boufflers. Men när de först
råkades, var den mogna, ännu sköna
salongsdamen en av Paris’ mest förtjusande
kvinnor, och ännu på äldre dagar behöll hon
samma intagande charm. Då hon dessutom
var spirituell och beläst samt en
mästarin-na i konversationens och brevskrivningens
av 1700-talet så högt värderade konst, var
det helt naturligt att hon redan från deras
första sammanträffande skulle vinna
Gustav III: s vänskap. Hennes konversation
var kvick och »full av paradoxer», men
samtidigt hade hon mycket av bon sens.
Horace Walpole säger om henne: »Hon är
en av de angenämaste och förnuftigaste
kvinnor jag någonsin träffat.» Det är
sålunda inte underligt, att Gustav III kände
sig dragen till henne. Han möttes ju här
med sympati och beundran av en dam med
samma slags bildning och samma ideal som
han själv ägde. Vi få nämligen inte
glömma, att Gustav III genom hela sin
läggning och hela sin uppfostran var lika
mycket fransman som fransmännen själva.
Corneille och Racine ha aldrig haft en
bättre lärjunge än denne furste från den
kalla Norden; och aldrig har en främlings
hjärta klappat så för den ridderliga
heroismen i Du Belloys dramer som hos
denne prins av Sverige. Aldrig har heller en
ung utlänning överskridit Frankrikes
gränser mera förtrogen med landets språk,
historia och kultur än greven av Gotland
år 1771. Vid sidan av denne främling voro
de franska prinsarna av blodet och hans
egna jämnåriga bland Frankrikes
hertigar och högförnäma unga män mycket
okunniga och materialistiska herrar.
Å sin sida hade Gustav drömt om att
en gång finna en livsledsagarinna eller en
vän, med vilken han kunnat tala om den
ideala kärleken och vänskapen och som —
då han vandrade vid hennes sida under
lindarna vid något av hans hemlands slott och
citerade de stolta alexandrinerna hos
Frankrikes stora diktare -— skulle kunna
svara honom på samma språk och i samma
anda.
Av ödet hade han sannerligen inte
blivit bortskämd i sådan riktning. Med
modern, som ju andligen stod honom
närmast, befann han sig sedan han blivit
fullvuxen på en allt annat än vänskaplig fot.
Det skulle efter revolutionen 1772 bli ännu
värre. Han hade lyckats med det, varmed
hon misslyckats år 1756. Ett lika sällsamt
som sorgligt skådespel: en mor avundsjuk
på sin egen son.
Gustavs gemål, Sofia Magdalena,
saknade alldeles den bildning och den
begåvning han satte värde på, och föga bättre
var det med de damer inom den svenska
högadeln, vilka han som ung uppvaktade.
Man bör därför inte förvåna sig över
att han med glädje och tacksamhet emottog
den hängivna hyllning, som nu strömmade
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0342.html
