- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
307

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav III och grevinnan de Boufflers. Av Oswald Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustav III och grevinnan de Boufflers

honom till mötes från damer sådana som
madame de Boufflers.

Men hans brevväxling med henne hade
för honom också ett praktiskt mål. Genom
henne fick han tillförlitliga meddelanden
om vad som tilldrog sig i Paris och vid det
franska hovet.

Så skildrar hon exempelvis utförligt
Ludvik XV: s sista sjukdom och död. Av
dennes sista färd ger hon följande
målande skildring:

Man begrov honom i all hast, och utan det
minsta följe fördes hans lik framemot midnatt
genom Boulogneskogen till Saint-Denis. Under
färden hörde man hånfulla tillrop, man ropade
’tayant, tayant’, som då man driver upp en
hjort, och med det löjliga tonfall med vilket
han själv brukade uttala detta ord.

Ett stort utrymme upptar i hennes brev
hennes politiska förmaningar och
varningar till Gustav för att eftersträva ett
envälde, något av vars sorgliga verkningar
man hade god erfarenhet i Frankrike.

Stundom inser hon visserligen, att hon
kanske ej kände de svenska förhållandena
tillräckligt för att kunna bedöma Gustavs
inrikespolitik, och då kan hon skriva:

Kvinnorna förefalla mig så litet lämpade
att yttra sig i dessa ämnen, och det är till den
grad vårt århundrades olycka att se dem blanda
sig i saker som ligga utanför deras kännedom
och omdömesförmåga, att jag förebrår mig själv
att ha skattat åt denna allmänna osed . . .

Men icke desto mindre återfaller hon
inom kort i detta av henne själv insedda
fel. Hon har emellertid utan tvivel rätt i
vad hon säger om att det var Frankrikes
olycka att hovets damer på det sätt som
skedde blandade sig i politiken.

Omväxlande med dessa betraktelser ger
hon luft åt sina personliga känslor
gentemot Gustav. Hon intresserar sig för hans
kläder och skriver, i november 1778, om
hans i Paris beställda variationer av den
s. k. svenska dräkten:

Baron Stael har visat mig de kläder som
ers majestät kanske bär i dessa dagar; de äro

Carmontelle: Grevinnan
de Boufflers.

Chantilly.

praktfulla, i synnerhet den bruna. Den nya
dräkten passar mycket bra därtill. Skräddaren,
som bar dem till mig, trodde att jag var tokig,
och ers majestät är kanske av samma åsikt,
när ni får veta, att jag kysst kappans fåll.

Detta är skrivet halvt på skämt, men
allvar talar hon, då det gäller
änkedrottningen och dennas förhållande till sonen.
Det är om Lovisa Ulrika hon skriver:

Att få dela er glädje och er- framgång, att
utan oro glädjas åt er vänskap, vara nästan
säker om att ej behöva överleva er, det är i
mina ögon inbegreppet av en fullkomlig lycka.
Hur är det möjligt att hennes hjärta ej blivit
mildrat därav?

*



307

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free