- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
308

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav III och grevinnan de Boufflers. Av Oswald Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ostvald Kuylenstierna

Höjdpunkten av deras vänskap nåddes,
då de 1780 åter sammanträffade i Spa,
den tidens berömdaste badort, en
samlingsplats för allt vad som fanns lysande
och förnämt i Europa, en ort kallad »den
stora världens sommarnöje».

Gustav reste dit för att finna vila och
förströelse efter ett av de mest
upprivande skedena i hans liv. Det var brytningen
med modern som i förening med rent
kroppslig sjukdom hos honom
åstadkommit en depression, vilken var så pass
allvarlig, att han under resan i Pommern
insjuknade i en lunginflammation som
hotade hans liv. Efter att en tid ha vistats
vid de heta källorna i Aachen, anlände han
emellertid med en stor och lysande svit i
juli 1780 till Spa, där grevinnorna de la
Marek och de Boufflers voro honom till
mötes. Han tog in på Hotel du Lion Noir,
och madame de Boufflers erhöll en våning
som låg så nära konungens att hon från
sina rum kunde gå direkt in i hans.

De brev, som efter hemkomsten
växlades dem emellan, ge en aning om de
känslor mitt emellan kärlek och vänskap som
synas hava kännetecknat båda parterna.

Dagen efter det Gustav återkommit till
Sverige och direkt begivit sig till
Gripsholm skriver han till henne och gör
följande skildring av sin ankomst i den
sena oktoberkvällen:

Jag anlände som sagt kl. 7 på kvällen till
slottsgården; jag steg ur vid porten och väntade
en halvtimme, innan portvakten kom och
öppnade. Hon kom, jag steg in och gick upp för
trapporna, lyst av en tjänarinna, som höll en
ljusstump i handen. Var icke detta ett ståtligt
mottagande för en konung, som kommer hem
efter fyra månaders frånvaro, under vilken han
hållit på att dö! Sanningen är att jag rest så
hastigt, att ingen väntade mig och att
drottningen ej anländer förrän i morgon.

En tid efteråt erhöll han från henne
ett brev, vari hon ger uttryck för sina
känslor under den sista kväll som de
voro tillsammans. Hon skriver:

Aldrig, Sire, skall denna sista afton utplånas
ur mitt minne. I denna dyrbara stund, då jag
skulle haft så mycket av intresse att säga er
och att fråga er om, gjorde min fruktan att bli
allt för rörd mig oförmögen därtill. I varje
ögonblick fruktade jag att få se ers majestät
resa sig för att lämna mig, och jag betraktade
denna stund med mer fasa, än jag skulle känt
för själva döden. Jag betvivlar, Sire, eller rättare
sagt, jag är viss om att ingen furste i hela
världen någonsin kunnat smickra sig med att
ha väckt en så stark, en så ren, en så
oegoistisk känsla som ni; ni har gjort mitt livs
olycka, ni har skapat ett tomrum i mitt hjärta,
som ej kan fyllas av något, det är ej förvånande
att allt i denna stund förefaller mig tomt och
innehållslöst.

På detta svarar Gustav III med ord
som låta icke alldeles olika en
kärleksförklaring :

Ni har låtit mig smaka ett för personer i
min ställning enastående och för varje känsligt
sinne ljuvt nöje att få tro sig älskad för sin
egen skull, och denna känsla, i förening med
alla de behag som tillhöra er, framkallar hos
mig en saknad, som jag försöker undertrycka
så mycket som möjligt, men som jag fruktar
redan kommit till synes. Om ni smickrar mig
med att jag uppväckt samma känslor hos er,
vågar jag också säga er, att jag tror mig ha
givit er ett enastående bevis på min ömma
vänskap, ett bevis som endast ytterligare ökat
den känsla som vägledde mig. Så länge jag
var tillsammans med er, ville jag aldrig säga
er, att det var för er skull jag lämnade mitt
land.

Man får emellertid icke taga detta, lika
litet som andra av den tidens franska brev,
alldeles efter bokstaven, och även om
hoppet om att få återse madame Boufflers
var ett av motiven för hans resa till Spa,
hade han även andra anledningar för sitt
beslut att bege sig dit.

Under sin stora utländska resa skrev
Gustav till henne från Italien 1784 och
återsåg henne i Paris detta år. Fastän han
själv, kanske med någon överdrift, säger
sig ha råkade henne »alla dagar», var
det i madame de Boufflers ögon icke nog.

308

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free