- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
391

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

liar sannerligen hållit sitt djärva Bragelöfte
från femtioårsdagen att under det
kommande decenniet göra ännu djupare och
fullvik-tigare scenisk insats än förut. I sin Per Gynt
har han gjort det mest lödiga och gripande
jag någonsin sett på någon svensk seen.

Bland de övriga i Erik XIV medspelande —
de uppgingo visst till några tiotal — var det
egentligen Karin—fröken Märta Ekström, som
utmärkte sig. Hon lyste och värmde. En
enkel, rik och stor kvinnlighet bodde i detta
sköna, skall man säga starka eller svaga
käril. Gentemot dessa två huvudpersoner göra
sig de andra matta, och det gäller till och
med om herr Ivan Hedqvists Göran Persson.

Av stor vikt för ett sådant skådespel är
den yttre omramningen. Både dekorationer
och dräkter voro efter Kurt Jungstedts
skisser. Första aktens scenbild med Stockholms
gamla slott var bäst. Landskapet vid
Gripsholm verkade osvenskt. Var det avsiktligt?
Tidsläget nu gör, att man känner sig litet
osäker, men den trädgrupp, som där intog
en stor del av scenen, gjorde ett utländskt
intryck. Är det några fel på våra björkar?
Man kan vänta sig vad som helst i fråga om
artistisk tillgjordhet i våra dagar, och
därför var man så mycket tacksammare att med
undantag av detta och kanske några
arkitektoniska detaljer helheten blev lyckad. Man
vet ju, att konstnären i sina illustrationer
till Zolas Germinal visat sig äga den
subtilaste uppfattning av det tidstypiska.

En stor succés i Paris var Édouard
Bour-dets Vient de paraitre, här kallad Nyss
utkommen, i ypperlig översättning av
Christian Günther. Bourdet fick för några år
sedan sin originella och psykologiskt
intresseväckande roliga pjäs »Herdestunden»
uppförd på Svenska teatern. Och nyligen har
hans välgjorda men till innehållet något
betänkliga skådespel »Den fångna» uppförts på
Komediteatern. »Nyss utkommen» handlar
om förläggare- och författareaffärer och
även något om den mystiska kraft, som gör
att ingivelsens källåder springer upp.

Förläggaren Moscat—herr Gabriel Alw
gjorde allt vad han kunde för att författaren
Marechal—herr Olof Winnerstrand skulle
få låt oss säga Goncourtpriset. Förläggaren
får då nys om att författaren gjort upp om
nästa bok med annan förläggare och
meddelar genast sina vänner i
Goncourt-akademi-en, att han ej längre håller på att Maréchal

Fot. Almberg &• Preinitz.

Anders de Wahl som Erik XIV.

skall få priset. Detta pris tillfaller då en
outsider, en liten herre i ett ämbetsverk,
Marc Fournier—Anders de Wahl, som
förgäves hade försökt få Moscat, sin f. d.
krigskamrat, att ge ut en krigsskildring. Den blir
bra vid nästa krig, säger Moscat, då är ni
god förste.

Madame Jacqueline Fournier hade
emellertid i hemlighet för sin man till den litterära
prisnämnden lämnat in en roman, som
denne skrivit på grundval av hennes egna
dagboksanteckningar från hennes ungflicksperiod.
Hennes låt vara oskyldiga erotiska
erfarenheter från denna hade dock gett honom ett
stygn av svartsjuka, som satt fart på
pennan. Han får priset och blir i ett ögonblick
från störande och ständigt avvisad besökare
med ömmaste deltagande och intresse
mottagen som ärad och välkommen författarkund.
Allt detta försiggår i en första akt, så
lustig och laddad med roliga elakheter, att man
misströstar om att fortsättningen kan bli lika
bra.

Vad är det som gör, att förläggare äro
varg i veum? Publikaner och skatteindrivare,
tjocka munkar och präster, runda av tionden,
kan man förstå ej böra vara vidare
omtyckta. Men en förläggare, som lägger ut
pengar och sedan har samma fördel av att få
den förlagda boken köpt och läst som förf at-

391

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free