Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Latirin
Fot. de Mtyere.
Poul Reumert som löjtnant
von B uddinge i Grannarna.
en härlig dag för femtio år sedan var en
värdig slutpunkt på hennes verksamhet på
teatern. När man hörde dessa ord av mäktig
och fullkomlig naturlig känsla, tänkte man:
Det är ingen ringa ting att från scenen
kunna så dela med sig av sitt hjärtas fullhet.
Och detta tysta tack i våra sinnen var
säkert för henne ännu mer än den varma
spontana applådhyllning, som publiken kom
med till den stora och goda skådespelerskan.
Genboerne eller Grannarna av Christian
Hostrup är en studentpjäs, som fått den
patina som gamla goda saker få. Den skrevs
1844 mitt under skandinavismens storhetstid,
då studentskapet hade en romantisk höghet,
som vi nu knappast kunna fatta, när
studenterna, det må nu vara i Uppsala eller i
Köpenhamn, hoppade upp på stolarna eller
ännu hellre på borden och utbringade det
reglementsenliga antalet hurrarop, och det
ansågs att en bragd var utförd. Jag har för
ett kvarts sekel sedan skrivit i denna
tidskrift om det danska Kongelige Teaters
besök i Stockholm, då Genboerne spelades och
Olaf Poulsen var löjtnant von Buddinge. Han
gjorde denna nya uppenbarelseform av den
klassiske parasiten sammansmält med miles
gloriosus som en fetlagd, halvavsigkommen
herre, överflödande av gott humör och med
explosiva skrattsalvor av nästan skrämman-
de verkan. En härlig, oförgätlig prestation.
Men det finnes, påstås det, flera solar. Poul
Reumert, Dramatiska teaterns gäst, är enligt
mångas och min mening en av de allra
främsta nu levande sceniska konstnärerna,
somliga säga den främste i Europa. Så stor
teatererfarenhet, att jag kan säga detta, har jag
ej, men att döma av vad Reumert, denne
geniale typbildare, nej typskapare kommit
med är det ej otroligt. Har man spelat
Moliére på Théåtre Français på franska och
med framgång och har man gjort Strindberg
begriplig för fransmännen, då är man något
alldeles särskilt. Reumerts von Buddinge
hade en ny skepelse och var en nyskapelse.
Med hela sin kropp — det är ej få
kroppsdelar vi ha — spelade han den dekisartade
litet ängslige men skrävlande och
matfrian-de f. d. löjtnanten. Han hade varit, påstod
han, en hjälte under kriget 1813, då
Danmark som bekant var på Napoleons sida till
sitt eget fördärv. Nu äro vi på 1840-talet,
då det var så bra att vara borgare och så
frisinnat också. Vilka skola vara typiskt
frisinnade på 1940-talet? Kommer detta
begrepp överhuvudtaget att finnas ?
Stycket har en förtjusande — jag håller
på det ordet — blandning av brackighet och
romantik. Det förekommer bland annat på
programmet »förste kälkborgaren» och
»andre kälkborgaren», och det räckte inte med
det. Jag hade roligt åt att Jerusalems
skomakare gav studenten osynlighetsgaloscherna.
Under sådana förhållanden kan man
verkligen ha nied sig galoscherna, när man
kommer in i en salong. Men jag tycker att man,
om man är student, bland så söta flickor
skulle kunna ha mera nytta av
osynlighetsgaloscherna. — Någon kunskap i dansk
samtida litteratur och någon kännedom om
Köb-kes målningar bidrager åtminstone att
underlätta inträngandet i denna värld av
fantasi och oskuld, av det lockande, som det för
alltid förflutna har, ej minst det som ligger
så nära och dock så fjärran. Litet stollighet
finnes i stycket, men lustspelet kommer oss
på det behagligaste vis att känna oss
överlägsna.
Grannarna var rent mästerligt iscensatt av
Gustaf Linden. Det behövs mycken kunskap,
smak och stil för att göra en sak, som ser
så enkel ut för den oinvigde. Visserligen vet
jag, att det enda rätta är att påpeka, hur
otillräcklig den svenska ensemblen var. Men
jag kan ej annat än tycka, att herr Gabriel
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
