Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kring Berzeliusminnet. Av H. G. Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. G. S ö d er b aum
Etsning av L. H. Roos af
Hjelmsäter. 1823.
fäkta sin mening fick han särskilt som
medlem av 1825 års stora
undervisningskommission.
Frågan om Karolinska institutets
ställning antog emellertid inom kort vida
större dimensioner än från början därmed
avsetts. Då av statsfinansiella skäl
invändningar gjordes mot att belasta rikets
budget med utgifterna för tre medicinska
fakulteter, vilket ock med hänsyn till
landets folkmängd kunde synas överflödigt,
föreslogs från motsidan att flytta en av
de medicinska fakulteterna eller båda till
Stockholm och sammanslå den eller dem
med institutet, så att landet måtte få
åtminstone en fullständig och med
erforderliga hjälpmedel utrustad medicinsk
högskola. Och då häremot gjordes gällande,
att en fakultet säkerligen icke skulle
kunna på detta sätt avsöndras från de övriga
utan allvarlig våda för universitetet i dess
helhet, var steget icke långt till
upprullandet av det ödesdigra projektet att
sammanslå båda provinsuniversiteten till ett enda
centraluniversitet, vilket då borde finna
sin naturliga plats i rikets huvudstad.
Denna sammankoppling med frågan om
universitetens eller i varje fall
Uppsalauniversitetets förflyttning till Stockholm blev
under en lång följd av år avgörande för
Karolinska institutets öde. Långt ifrån att
kunna genomdriva institutets utveckling
till fullständig likställighet med
universitetsfakulteterna, fingo dess vänner skatta
sig lyckliga, om de kunde hålla sig kvar
i de positioner de tidigare förmått
tillkämpa sig. Men om det arbete Berzelius
inom kommissionen nedlade för
institutets räkning sålunda icke för tillfället
ledde till märkbart resultat, blev det
därför icke gagnlöst. Sådden var lagd och
skulle framdeles mogna till skörd, trots
de krafter som sedermera uppträdde för
att tillintetgöra den.
Den mest energiske motståndaren till
den läroanstalt Berzelius tillhörde blev i
det följande Israel Hwasser, som redan
året efter det, då
undervisningskommissionen slutade sina arbeten, under
signaturen Eruf offentliggjorde sin bekanta
stridsskrift »Om Carolinska Institutet,
Betraktelser öfver det medicinska
uppfost-ringsverkets närvarande tillstånd». Icke
nöjd med att på det obevekligaste
motsätta sig alla institutets planer på fortsatt
utveckling, tillkännagav han här öppet sin
avsikt och sin förhoppning att bli ett
redskap till dess fullständiga undergång. Han
utgick därvid från den i hans tycke
självklara satsen, att en medicinsk högskola icke
kan fungera utan att vara inkorporerad i
ett universitet. Institutet betecknade därför
i hans ögon redan genom sin blotta tillvaro
ett avfall från »universitetsinrättningens
idé», för vilken han hyste en nästan
religiös vördnad, och denna ytliga, mot all
solidare läkareutbildning fientliga
»tillämpningsskolas» försvarare, d. v. s. Berzelius
och dennes meningsfränder, blevo för
honom ingenting annat än »avfallets sek-
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
