Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kring Berzeliusminnet. Av H. G. Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. G. Söderbatim
Fot. Sv. p or tr ättar kiv et.
J. J. Berzelius. Medaljong av L. Posch. Wedgwood. 1822.
varje bildad människa hade reda på
orsaken till månens av- och tilltagande,
varför kvicksilvret stiger och faller i
barometern, varför vätskor utrinna genom en
hävert, vad som försiggår när ett ljus
brinner, varpå draget i våra eldstäder
beror, varför isen lägger sig ovanpå vattnet
o. s. v. Detta vore emellertid så långt ifrån
fallet, att han till och med »i själva
Lantbruksakademien» ej sällan erfarit, att med
skäl aktade män genom total brist på
kännedom om naturvetenskapernas första
grunder stundom trott på de orimligaste
uppgifter.
Inom kommissionen gingo meningarna
även på denna punkt skarpt i sär, nämligen
så snart det blev fråga om att slå av på
den åt de klassiska språken anslagna tiden.
Berzelius skriver härom själv: »Vi strida
om det är nödvändigt, att vid den
allmänna medborgerliga uppfostran, som väl ej
alla men dock pluraliteten tror vara skolors
ändamål, latinska språket bör utgöra halva
sysselsättningen och drivas till tala och
skriva korrekt, eller om det blott bör läsas så
mycket, att man förstår läsa en författare
på detta språk. Järta och
universitetsfolket tro, att den som ej kan tala latin
duger till intet; jag, som ej kan det och
aldrig kunnat det och bittert beklagat, att
man ej lärde mig i barndomen mer
fransyska och mindre latin, rangerar mig med
Tegnér, Agardh, Tannström och Lefrén,
som jag tror på den bestämda minoritetens
sida.» Bland motsidans män eller det s.
k. illiberala partiet framhållas utom Järta
särskilt Geijer och af Wingård. Så helt
och hållet utan påföljd torde dock
Berzelius’ inlägg i frågan icke hava varit.
Utan tvivel får man till icke ringa del
tillskriva hans stora anseende, att kemien
i det slutliga kommittéutlåtandet
betecknades som »en oumbärlig del av naturens
kännedom», den där jämte fysik och
naturalhistoria ansågs böra ingå i
undervisningen vid elementarläroverken. I varje
fall visade han sig även här som en
föregångsman, låt vara att han lika litet som
ifråga om Karolinska institutet fick
uppleva sina ideers fullständiga seger.
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
