Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Stockholmsutställningen 1930. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils G. W ol lin
som skall ordnas nedanför Skansen. När
detta skrives är det ej slutgiltigt bestämt
vilka avdelningar som skola förläggas dit.
Invid bron har man emellertid tänkt sig
ett konditori med utsikt över
Djurgårdsbrunnsviken emot väster. Kanske kommer
här också att ordnas en sjukhusutställning
samt förläggas ett antal motorbåtar.
Ute på vikens vatten ämnar man trolla
fram en Lycksalighetens ö med allehanda
lockelser. Musik kommer att ljuda över
viken, där roddbåtar skola förmedla
trafiken mellan ön och stränderna.
Den som tar del av det
framtidsperspektiv, som vi här skisserat, kanske gör
den reflexionen, att man skattat alltför
mycket åt de besökandes nöjeslust.
Säkerligen är detta en missuppfattning. När
man nämner restauranger, konditori,
festplats, planetarium etc, så märks detta
säkerligen mer, än när man framhåller
avdelningen för hyreshus, villor, hallarna för
bruksvaror etc. För övrigt måste man ha i
tankarna, att en allsvensk konstindustrieli
utställning utan möjlighet till förströelser
skulle vara ekonomiskt outförbar.
Utställningspubliken fordrar nöjen. Här har man
emellertid, tyckes mig, ej gått till någon
överdrift utan blandat leken och allvaret
på ett psykologiskt välmotiverat sätt.
Desslikes bör med skärpa framhållas
ut-ställningsbestyrelsens höga krav på
nöjenas kvalitet.
Kvalitet och vederhäftighet äro de två
ord man för på läppen efter att ha
studerat program och anordningar. Arkitekt
Asplund har i största utsträckning sökt
utnyttja utställningens osedvanligt till-
talande läge. Arkitekturen har därför
hållits stram till nästan yttersta konsekvens.
Den fordrar också för att ej verka
ogästvänlig alla de blommor som beställts
från Sveriges olika plantskolor och även
den sol från blå himmel, som vänligt
lyser i Asplunds akvarellerade utkast. För
att lyckas måste också en utställning
ovillkorligen visa ett glatt ansikte för att
därmed ge besökaren ökad puls och fantasi.
En utställning måste äga något av
teaterns skenvärld och eggelse.
Men vi få ej glömma att bakom denna
yta finns ett ofrånkomligt allvar, vars
anammande är utställningens mål och
mening. Sverige har ju under de sista åren
i allt högre grad dragit uppmärksamheten
till sig ej minst tack vare sin högtstående
konstindustri. Utställningen vill med
denna manifestation rycka utvecklingen ännu
ett steg framåt, vill visa en ståndpunkt
som ej endast är dagens utan också den
närmaste framtidens. Det är ett till synes
anspråkslöst program att vilja ge den
stora massan av bruksföremål en bättre
utformning och desslikes den nutida
bostaden. I själva verket utgör detta såväl
kulturellt som ekonomiskt ett av tidens
mest vitala och kanske mest svårlösta
problem.
Hur det skall lyckas bestyreisen att på
den korta tid, som står den till buds, få
teorierna omsatta i praktik, är en annan
sak. Vi ha emellertid endast att avvakta
och med förtroende se tiden an. Det är
en allsvensk angelägenhet att
Stockholmsutställningen 1930 blir en framgång.
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
