- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
451

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johnny Ro o sv a I

är inte Roosvals stil att, som Laurin
säger, ej förstå, att hur bra det än må vara
att ha reda på den härliga spiralen rg, så
har man med den kunskapen ingalunda
nått fram till det som en stor svensk
konstnär kallat »summan av
kardemumman». Roosval skulle snarare, om han
någon gång fick anledning att befatta sig
med denna spiral, döpa om den med ett
namn som lade hela kardemummans smak
på varje läsares tungspets. Han har gjort
ett mästerprov i den vägen, då han
skapade ordning och klarhet i Gotlands
fantastiskt rika och mångskiftande arkitektur
och stenskulptur från den äldre
medeltiden med hjälp av några beteckningar på
hypotetiska och anonyma konstnärer:
By-zantios, Magister Majestatis, Elasticus,
Fabulator, Egypticus och andra. Det är
inte bara de kring sådana namn samlade
verkens karaktär, inte ens bara Roosvals
briljanta karakterisering av verken, utan
först och främst fyndigheten och
pregnansen hos namnen själva, som åstadkommer
den förunderliga illusionen av intim
bekantskap med de namnlösa och till sina
personer alldeles okända konstnärerna.

Men man nämner endast utsidan av
Roosvals associationskonst, när man talar
om dess betydelse för hans lärjungar och
läsare. Den har först och främst sin inre
funktion som instrument för hans eget
arbete. Fastän Roosval inte har lämnat
någon skildring av sin arbetsmetod, är man
inte helt och hållet hänvisad till
sannolikhetskalkyler, när man vill bilda sig en
föreställning om hans tankemekanik. I hans
livliga och omedelbara skrivsätt får man
gott besked om hur hans
slutledningsförmåga fungerar. Den saknar inte logisk
fasthet; tvärtom kan han bygga upp en
invecklad och mångförgrenad induktion med
en stringens, som man i helt och hållet
hedrande mening skulle vilja kalla
skolastisk. Men därjämte förfogar han över en
intuition, lika djärv och fördomsfri som

hans stil och i grunden att betrakta som
den kärna, över vilken stilen är gjuten.
Den omedelbara åskådning, som för en
konstälskare är den naturliga inställningen
till objektet, blir för honom också ett
medel till kunskap. Hans arbetshypoteser äro
mycket ofta grundade på alldeles impulsiva
kombinationer; i en första, skisserad
redaktion kunna hans studier därför
emellanåt göra ett något lösligt, ett inte alldeles
övertygande intryck. Emellanåt äro
sådana kombinationer också ofruktbara och
måste kasseras, men det är för honom
snarare regel än undantag, att skenbart
godtyckliga kombinationer, skenbart
ganska svagt grundade slutsatser genom
senare meddelanden och fynd kunna vinna
den mest överraskande och betryggande
bekräftelse. Läser man den uppsats från
1905, varmed han attribuerade Sankt
Görans staty i Stockholms Storkyrka till
Bernt Notke, så kan man knappast få ett
mera övertygande intryck av attributionen
än att den är en ganska rimlig gissning.
Senare skrifter i samma ämne ha hopat
en imponerande arsenal av argument, som
bestyrka gissningens riktighet, och
ingenting, som liknar skuggan av ett motbevis,
har under de 24 gångna åren kommit fram.
Läste man Roosvals »Die Kirchen
Gotlands», när den var ny för aderton år
sedan, så vågade man kanske inte lita på
den alldeles obetingat. Den imponerade
genom sin idérikedom, sin eleganta metod
och sin orädda logiska byggnad, men den
föreföll alltför djärv: de omfattande och
detaljrika konklusionerna tycktes till
mängd och tyngd vara alldeles för
mäktiga för de relativt fåtaliga säkra
premisserna. Men boken har tålt vid alla de
forskningar, som Roosval och åtskilliga
hans lärjungar sedan dess ha bedrivit på
samma fält och på områden som stå i
samband därmed. Hela systemet, hela den
logiska uppbyggnaden har hållit; de
detaljer, som ha behövt justeras, ha icke för-

451

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free