- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
453

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johnny Roosval. Av Hans Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johnny Ro o sv a I

År 1903 kom Roosval hem till Sverige
och tillträdde en amanuensbefattning vid
Nordiska museet. I sitt bagage hade han
den tyska upplagan av sin sedermera också
på svenska utgivna bok »Om altarskåp i
svenska kyrkor och museer ur mäster Jan
Bormans verkstad i Bryssel», som nyss
hade förskaffat honom doktorsgraden i
Berlin. Näst några ungdomsarbeten av August
Hahr och Osvald Sirén, vilka den vida
överträffar genom sin djärvhet och
originalitet, var boken den svenska litteraturens
första moderna konsthistoriska arbete. Den
är på mer än ett sätt betecknande för sin
författares senare forskargärning. Här
behandlades för första gången
medeltidskonst från Sverige inte som »fornminnen»
utan som aktuell och levande konst; här
hade Roosval också för första gången
gjort vad han sedan ofta upprepat: att
genom en fyllig behandling av en
begränsad monumentgrupp inom vårt lands
medeltida konstbestånd inte bara utreda
undersökningens egentliga objekt utan
också finna förbindelselinjer och
sammanhang från detta objekt till talrika andra.
Detta har varit en av de starkaste
egenskaperna hos hans studium, att också när
han sysslar med detaljer välja icke de
periferiska utan dem som äro
gravitationscentra antingen för de faktiska historiska
kausalsammanhangen eller för de
konstvetenskapliga idéförbindelserna. Därför har
hans författarskap också, trots sin
mångsidighet, en inre sammanhållning, som icke
finns hos alla vetenskapsmän. Hans allra
första tryckta uppsats, som
offentliggjordes 1901, behandlade Sankt Görans staty
i Stockholms Storkyrka. Mindre uppsatser
oräknade, återkom han till ämnet 1905, då
han attribuerade det mirakulösa
mästerverket till Bernt Notke, 1919 med den
grundliga monografin »Riddar Sankt
Göran» och 1924 med »Nya Sankt
Göransstudier», och det finns anledning att
hoppas, att hans behandling av samma ämne

ännu kan föra längre och djupare. Denna
serie av skrifter har åter en viss likhet med
de medeltida framställningarna av Jesse
rot; ur den första studien har det skjutit
upp ett stort träd med många grenar. Men
trädet har inte bara skjutit i höjden utan
också utvecklat sig mäktigt på bredden;
från 1901 års publikation av ett dokument
med underordnad betydelse för
monumentets tillkomsthistoria och attribution av
några andra skulpturverk till dess då ännu
okände mästare har 1924 års
framställning vidgat sig till ett väldigt perspektiv
över stora delar av konsthistorien. Ännu
mera påfallande är forskningsarbetets
utveckling kring ett med intuitiv säkerhet
utvalt gravitationscentrum, när det gäller
Roosvals undersökningar i Gotlands
konsthistoria. I Kult och Konst 1908
publicerade han några små uppsatser under den
gemensamma titeln »Gotländska
forskningar». En av dem, som behandlade den
sedermera så ryktbara madonnabilden i
Viklau, blev operationsbasen för Carl R.
af Ugglas’ stora och grundlärda skrift om
Gotlands medeltida träskulptur och har
också för vissa delar av det svenska
fastlandets medeltida konsthistoria, också för
andra författare, haft grundläggande
betydelse. De andra utgjorde det första
förebudet om Roosvals egna, vittfamnande och
djupgående studier i Gotlands
medeltidskonst, som tillsammans med Ugglas’
nyssnämnda arbete och enstaka bidrag av andra
författare ha förvandlat kunskapen om
denna den mest lysande och mest
expansiva konstkultur som någon svensk bygd
frambragt, från kaos till kosmos.

Den medeltida konsthistorien ansågs i
Sverige före Roosvals uppträdande som
»arkeologi». Man ansåg, åtminstone inom
de konstvetenskapligt bildades då för
tiden mycket trånga krets, kanske inte
längre Ehrenstrahl som »den svenska
målarkonstens fader», Eichhorns och Gustaf
Upmark d. ä: s arbeten hade fäst upp-

453

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free