Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klara Jo hans ön
valde den övermaga teologen ett fack som
från Kamenz’ horisont kunde närmast
liknas vid den förlorade sonens sista
förnedringsstation. Han knöt sitt livsförbund
med teatern.
Det kulturstolta Leipzig,
bokmarknadsstaden, var den första och alltjämt den
enda tyska härden för allvarliga
dramatiska aspirationer. De emanerade från själva
universitetet: professorn i logik och
metafysik var rörelsens upphovsman, och de
mera pigga och lättfärdiga studenterna
hemföll naturnödvändigt åt
komediskrivning. Professor Gottscheds glanslösa och
pedantiska men vördnadsvärt sega
reformationskampanj, vilken gick ut på att
grunda den tyska teatern som lydigt
underordnad filial till den evigt
mönstergilla franska, omvärvdes av löje och
för-smädelse långt innan det hade uppstått
någon som kunde peka ut en annan bana än
den villoväg där han trampade fram så
viktig och imperatorisk. Likvisst hade den
besvärlige mannen stimulerat ambitioner
genom att uppställa mål och principer för
en konstart som tanklöst lämnats prisgiven
åt en allt tommare slentrian. Och hans
förtjänst var det väl att den duktigaste av de
skådespelartrupper som strök genom de
tyska landen gjorde Leipzig till sitt
högkvarter.
Detta sällskap, som dirigerades av en
briljant begåvad, kraftfull och storskuren
kvinna, fru Neuber eller »die Neuberin»,
drog magnetiskt unge Lessing. Han
befann sig i ungefär samma situation som en
berömd romanhjälte, vars skapare ännu
inte var född. Det komediantfölje med
vilket den väluppfostrade diktarynglingen
Wilhelm Meister associerar sig bjuder
säkert en typisk bild av de omständigheter
och seder som rådde hos
vandringshistri-onerna i Lessings dagar såväl som i
Goethes. Ja mer än så, det var rent av
Neu-berska truppen som ursprungligen
föresvävade författaren. I »Wilhelm Meisters
theatralische Sendung», den intill år 1909
mirakulöst förborgade första versionen av
»Wilhelm Meisters Lehrjahre», uppträder
som sällskapets ledare en ypperligt
karakteriserad direktris, benämnd madame de
Retti men tydligt kännetecknad som »die
Neuberin», sådan den teatervurmige
studenten Goethe kunde ha rekonstruerat
henne efter minnesgod Leipzigtradition.
Gotthold Lessing alltså höll sig inte för
hög att umgås med detta zigenarband.
Genom översättning av franska pjäser
förvärvade han fri entré såväl till parterren
som bakom scenen, utan tvivel har han till
njutning och båtnad fått liksom Wilhelm
Meister föra konstteoretiska diskussioner
med den stora direktrisen, och liksom
Wilhelm Meister undfick han den berusande
lyckan att under fru Neubers nådiga hägn
göra sin debut som teaterförfattare.
Det blev succés. Komedin Der junge
Gelehrte, en adertonårings gesällprov,
roade publiken och fick därtill betyg på att
röja intim mänskokännedom och
skarpsinnig observation. Detta låter otroligt, och
det är heller inte sant. Vad den
minderårige dramatikern hade grundligt
observerat var den hävdvunna lustspelsmekaniken
från Plautus, hans favorit sedan skoltiden,
till de tongivande moderna, Moliére och
Holberg. Litteraturkunskap och
teaterstudium, kvickhet och spexhumör bildade
tillräcklig kompetens att arbeta acceptabelt i
denna ärevördiga genre, vars åldriga
konventioner endast mästarna hade förmått
besegra medelst inblåsning av en odödlig anda.
Lessing framhärdade ett par tre år i det
underhållande hantverket men hann på den
vägen aldrig upp till sin första scentriumf,
allra minst när han sökte svetsa ihop
ka-rikatyreti och farsintrigen med
socialreformatorisk tendens, som i Dic Juden, eller
med moderna livsåskådningsproblem, som i
Der Freygeist. Hans »theatralische
Sendung» dröjde ännu nedanom synranden.
Men under tiden hade den okuvlige yng-
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
