Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lessing pio njären
lingen vållat sin familj nya svåra
upp-skakningar. Först överlöpte han till
medicinska fakulteten — en snarast
skämtsam skenmanöver —- och kort därpå avvek
han som en tjuv från Leipzig för att dyka
upp i Berlin som en luggsliten
arbetssökande litteratör. Inte mer universitet för
mig! proklamerade nittonåringen. Han
var färdig, han skulle nog reda sig, han
hade ju åtminstone avlagt sin preliminära
teaterexamen. Som närmaste orsak till hans
rymning anges Neuberska truppens
obestånd, upplösning och försvinnande, vilket
skall ha lämnat den arme studenten med
hans vänskapliga borgensförbindelser
värnlös mot fordringsägarna. Men detta
diskreta sätt att skifta bopålar måste ha
legat för honom, ty det upprepades flera
gånger i hans liv, och han säges ha
brukat påstå: »Avskedstagande har Gottsched
uppfunnit. Man ses alltid igen.»
Preussens huvudstad vill gärna räkna
den förlupne sachsaren som sin, men
anspråket är föga grundat. Friedrich II: s
Berlin, där fransk vitterhet och vetenskap
hade slagit sig ner som en kulturkoloni
bland barbarer, ägde ingen stimulus för
en begynnande skriftställare av tysk tunga.
Ett par årtionden efteråt skulle Lessing i
en filologisk avhandling om
medeltidsfabler på sitt sp juversätt sticka in en liten
gliring, som dessvärre har visat sig
förspilld på litteraturhistorikerna och hans
biografer: »Gud vet om de goda
schwabiska kejsarna hade en smul mer förtjänst
om den dåtida tyska poesin än den
nuvarande kungen av Preussen om dessa
dagars. Likafullt vill jag inte svära på att det
inte en gång kommer en smickrare som
finner för gott att kalla den tyska
litteraturens innevarande epok Friedrich den
stores tidevarv!» Jo mycket riktigt,
epokens skapare såg i syne den wilhelminiska
erans devota professorer, till vilkas
hovlakejvanor det hörde att leda fram Lessing
till det geniala majestätet för postum pre-
sentation av dess — ack man förstår så
väl! — obemärkte medarbetare i det
nationella samlingsverket.
Berlin var för Lessing ingenting mer
än den tillfälligt valda lokal där han i
frihet (och på lämpligt avstånd från
hembygden) kunde börja sitt enligt tidens
begrepp orimliga företag att utan mecenat
eller ämbetsförsörjning ägna sig åt
skriftställeri. Djupt nere i skuggan under den
av kunglig huldhet belysta höjd där
kammarherre de Voltaire och
akademipresidenten de Maupertuis tronade i Europas
åsyn kunde tyska litteraturens förste
klassiker träffa samman med en handfull unga
intellektuella av mer eller mindre
subaltern art, goda nog till medsträvande
under hans hungriga utvecklingsår och till
slipstenar för hans fenomenala
diskussionsbegåvning. Hur Friedrichsandan över
staden i längden passade honom har han
efter sitt slutgiltiga avsked från denna
halvfranska metropol bitande klart
underrättat ärkeberlinaren Nicolai: »Säg
ingenting till mig om er berlinska frihet att tänka
och skriva. Den reducerar sig- endast och
allenast till friheten att torgföra så många
sottiser mot religionen man vill. Och den
friheten måste en rättskaffens nian rättnu
skämmas att betjäna sig av. Men låt en
gång någon försöka att i Berlin skriva om
andra saker så fritt som Sonnenfels har
skrivit i Wien; låt honom försöka säga
den förnäma hovpöbeln sanningen som
denne har gjort; låt någon uppträda i
Berlin som ville höja sin röst för
undersåtarnas rättigheter, mot utsugning och
despotism .. . och ni skall snart erfara vilket
land som intill denna dag är det mest
förslavade i Europa.»
Lessings första och längsta Berlinperiod
räckte endast till hösten 1755 och
tudela-des dessutom genom ett års akademisk
se-jour i Wittenberg, där han i trots av sin
stolta föresats nedlät sig att förvärva den
billiga magistergraden. Intermezzot betyd-
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
