- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
488

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klara Jo hans ön

ka. Krig var då ännu en dynastisk och
militär angelägenhet, som inte vidkom civila
undersåtar utom i deras egenskap av
objekt för utpressning, härjning och
misshandling; själiskt deltagande i
operationerna krävdes ej. Denna välsignelserika
dispens tillät sachsaren Lessing att i sin
gamla universitetsstad otvunget och livligt
umgås med preussiska officerare,
nominellt fiender, och sluta sitt livs näst
varmaste vänskap med Potsdampoeten major
Ewald von Kleist, som med ynglingsglöd
svärmade om höga bragder och blodig död
för Friedrich.

Under dessa förhållanden stämdes
Lessing till grubbel över krigets problem och
hjälteskapets psykologi. Så föddes
Philo-tas. De åtta stramt sammanhållna
scenerna, skenbart fyllda av situationsspänning,
kvarlämnar intrycket av en diskussion förd
under eller ovanom rollernas repliker.
Protagonisten uppvisar i sinnelag, ord och
handling militärheroismens alla
glänsande rekvisita, men ett milt och vemodigt
löje spelar fatalt kring hans karska figur.
Denne mönsterhjälte är nämligen en
halvvuxen pojke, uppblåst av puerila
bragddrömmar, som på sin första krigardags
morgon i sin lycksaliga oförsiktighet blir
tillfångatagen och före kvällen lyktar sin
bana med ett av omständigheterna
opåkallat men filosofiskt och fosterländskt
utspekulerat självmord. Ingen i
omgivningen tar den lille prinsen på allvar som den
karl och soldat han håller sig för, idel
farbroderlig huldhet strålar mot det
lovande stormodiga barnet. Han dör med
pomp och sentenser, komiskt viktig och
lite rörande i sin högfärdiga
överspändhet. Offerdådet är ett välberäknat
schackdrag mot fiendekungen, som har sin
tronföljare fången hos Philotas’ fader och nu
i stället för den gemytliga utväxling av
prinsarna han omedelbart velat anordna
ser sig tvingad att utlösa sin älskade son
på hårda villkor.

Denne humane kung Aridäus, hjärtligt
led vid det långa kriget, resonerar pä
älskvärdaste sätt pacifistiskt och
mänsko-vänligt med den morske prinsen och
försöker värva honom till fredsmedlare.
Komma och bjuda en hjälte något så platt!
Philotas avböjer höviskt: »Jag vet
ingenting mer än att du och min fader är
invecklade i krig, och rätten —• rätten, tror
jag, är på min faders sida. Det tror jag,
konung, och vill nu en gång tro det —
om du än ovedersägligt kunde bevisa mig
motsatsen. Jag är son och soldat och har
ingen annan insikt än min faders och min
fältherres.» Varpå Aridäus
komplimenterar: »Prins, det röjer ett stort förstånd
att så förneka sitt förstånd. Likväl gör
det mig ont att jag alltså inte skall
kunna rättfärdiga mig inför dig. Olycksaliga
krig!» Och när han slutligen står
beundrande och rasande vid det dyrbara lilla
liket slungar han ut ett bitskt och trotsigt
nödskri: »Skaffa mig min son tillbaka!
Och när jag har honom vill jag inte längre
vara kung. Tror ni mänskor att man inte
blir trött på sådant?»

I detta tvetydiga lilla problemdrama har
uttolkarna lyckats uppspåra preussisk
anda, och samma klärvoajanter skådar i
Lessings nästa teaterstycke en bekännelse till
Friedrichskulten.

För samtiden kunde det verkligen se
ut som om Lessing hade givit sig den
preussiska militarismen i våld. Berlin,
där han hade försökt sig ånyo och
öppnat ett brakande litteraturkritiskt fälttåg,
lämnade han hemlighetsfullt som han hade
för sed, men efter någon tid notificerades
vänkretsen att den ohjälplige lösdrivaren
satt välförsörjd i det nypreussiska
Schle-siens huvudstad som sekreterare hos
guvernören, general Tauentzien. Vilken
förbluffande omsadling! Här mellan krigets
kulisser fick den redan vittfrejdade
skriftställaren i chefens namn formulera
rapporter och rekvisitioner, syssla med mun-

488

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free