- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioåttonde årgången. 1929 /
489

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lessing pio njären

deringar, proviant, fångutväxling, krigets
hela prosaiska hushållsmaskineri.

Drygt fyra år, utöver fredsslutet,
räckte detta sällsamma mellanspel, och under
sex år var Lessing försvunnen från
offentligheten. Då han återvände var han
färdig för sin världshistoriska roll. I
Breslau avslutade han sina hetsigt
fruktsamma läroår med en samlings- och
inkubationstid. Han hade aldrig haft och
skulle aldrig mer få en så bekymmerslös
tillvaro som där. Några timmars dagligt
kontorsarbete, ordentligt avlönat,
kvällsrekreationer vid officerarnas spelbord och
så för resten och framom allt ett intensivt
studerande, tänkande, klottrande. Sina
krigiska erfarenheter förbrukade han i en
komedi.

Och det blev Minna von Barnhelm, en
av världens lyckligaste teaterpjäser. Den
bedårade 1760-talspubliken, den
beundrades som oupphunnen mönsterprestation
av nästa sekels kritiker,_ och på auktorns
tvåhundrade födelsedag måste den ha
överrumplat otaliga radiolyssnare med sin
glänsande fräschör. Man kan nära nog
sitta och fastna i inbillningen att man
skymtar en modern författare som med
utomordentlig intuition och historisk
detaljkunskap har uppfunnit ett
rococosce-neri bakom vilket han själv tittar fram i
halvmask.

Liksom med ett enda elastiskt sving hade
Lessing lyft komedin ur de hävdvunna
gängorna och uppsatt en ny standard. Nu
var det inte längre fråga om att »gissla
dårskaper» eller karikera de stånd och
typer på vilka enligt gammal
överenskommelse löjet ägde monopol; subrettintriger,
pajasupptåg, maskerader försmåddes. I
den nya komedin fanns ingen chargerad
figur, bara skarptecknade karaktärer som
naturligt reagerade på varandra i allvar,
patos, gemenhet, humor och munterhet.
Seder och situationer löste sig sålunda från
teaterkonventionens artificiella sfär; de

lokaliserades och preciserades: så kunde
det faktiskt ha gått till på ett Berlinhotell
häromdagen. Och vidare: denna frigjorda
komedi rymde ett högaktuellt innehåll av
andlig art. Ett visst tidsläges stämningar
och kriser, sedda ovanifrån av en
djup-synt iakttagare, rycktes upp ur det oklara
eller halvmedvetna till konstnärligt
sammanfattande exposition. Inte nog med att
en ny lustspelsmodell hade uppställts,
giltig för århundraden: det realistiska
dramat var grundlagt.

Lessings nästa dramatiska bragd kan
inte undgå att blekna en smula vid
jämförelsen, hur betydelserik den än var. När
Emilia Galotti fullbordades hade han
bakom sig en ny lärokurs i praktisk
dramaturgi, helt annorlunda givande än
abc-stu-diet hos »die Neuberin». På tryggheten i
Breslau följde halvtannat Berlinår av
misslyckat trevande efter någon värdig
och kongenial anställning, ur vilket han
plötsligt frälstes genom ett förföriskt
anbud från Hamburg. I denna rika
handels-och sjöfartsmetropol, ett litet London i
förhållande till det kvava inlandets
småborgarnästen, hade några oförvägna
entusiaster bildat ett konsortium för
upprättande av en stående teater, och
»nationalteater» skulle den till råga på djärvheten
kallas. När organisationsplanen var
färdig tillfogades som krön ett nyuppfunnet
kuriöst ämbete, och till detta värvades
Lessing. Han blev företagets engagerade
och högtbetalde recensent med säte i
styrelsen.

Nationalteaterns saga, kort som en
midsommarnatt, ändade i största snöplighet
men förevigas av det oförgängliga
monument som heter Hamburgische
Dramatur-gie. Naturligtvis hade man hoppats att i
Sara Sampsons och Minna von Barnhelms
upphovsman vinna en flitig furnissör av
succéspjäser, men därav blev ingenting.
Lessing hann inte mer än kritisera sönder
konkurrenterna, döda som levande, och

489

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free