Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klara Jo hans ön
först när han hade hamnat på sin irrande
banas slutstation, som bibliotekarie i
Wol-fenbüttel, var han beredd att ånyo slunga
fram ett bevis på sin produktiva
överlägsenhet.
Litteraturvetenskapen fortfar att
mödosamt ingående dryfta Emilia Galottis
problem och betänkliga lösning, ting som
längesedan upphörde att intressera någon.
Lessing hade i yngre dagar försett sig
på Livius’ anekdot om den dygdige
dottermördaren Virginius, ämnet förföljde
honom envetnare än Faust och fan, och
medan konceptionen under de många årens
lopp omvandlades till en modern
hovhistoria, vars miljö och förutsättningar tycks
hämtade direkt från rococons Dresden
eller Braunschweig, förblev den
primitiva mordkatastrofen dramats kläm.
Det var tydligen en
tvångsföreställning, och sådana undandrar sig den
estetiska analysen. Men styckets idépatos
ligger inte, som Lessing med avsikt föregav,
på familj emoralens område; det strömmar
under den ostensibla handlingen outsagt,
bara halvkvävt antytt: se här i ett
exempel hur den oinskränkta härskarmakten
demoraliserar sin innehavare, om än så
nobelt anlagd, och nyckfullt sår elände
omkring sig! Som Goethe enligt Eckermann
kort och slarvigt uttryckte det: »In der
Emilia Galotti hatte er seine Piken auf
die Fiirsten.» Detta verk av en furstlig
bibliotekarie uppfördes omisstänksamt som
galaföreställning på hertiginnans av
Braunschweig födelsedag, den 13 mars
1772.
Dagen efter utgöt en litterär vän i brev
till författaren sin vackert lågande
hänryckning, stegrad ända till refrängen »O
Shakespeare-Lessing!» Han blev inte
ensam 0111 denna förfelade sammanställning,
den gick ofta igen, ty man hittade ingen
annan liknelse. Numera leder stycket
snarare ens tankar till Ibsen.
Tekniskt är Emilia Galotti en bländande
och — såvitt mänskomöjligt —
fläckfri teaterpjäs. Den smäckra och solida
konstruktionen, saklig som våra
funktionalistiska palats, psykologins underjordiska
motivgångar, glimtvis belysta, de pregnanta
och likväl naturliga replikernas dunkelt
bebådelsefulla dubbelmeningar,
ödesatmosfären som omärkligt smyger in i första
scenen och sakta tätnar till katastrof —
här har vi med ens fullmogen en
dramatisk form som långt, långt efter Lessing
skulle nå herravälde i Europa och som
ännu i vårt vilda sekel bevarar okvald sin
förnäma konstnärliga effekt.
Komedin och tragedin hade Lessing nu
single-handed omskapat, och det fogade
sig så lyckligt att han slapp konkurrera
med sig själv. När han efter åratal av
lärda mödor och fejder vann ro att utföra
ett av sina gamla projekt uppstod en
skapelse bortom kategorierna, den unika
Nathan der Weise. Han gav den också en
svävande artbeteckning: »dramatisk dikt».
Här uppträdde han inte med en ny
formtyp, snarare med en ny formfrihet.
Den drivne scenbyggaren släppte sig lös
till en lekande och festlig utflykt i sin
andes blåa rymd. Hela den dramatiska
apparaten med intriger, förälskelse,
missförstånd, olyckstillbud intresserar på samma
sätt som ett vackert luftspel bland lätta,
skimrande sommarmoln; man erfar ingen
spänning, var situation och dialogavsats
njutes för sin egen skull. Det finns ingen
tyngd, inget patos, ingen högtidlighet i
detta utmanande religiösa tendensstycke.
Nathan är Lessings enda fullförda
versdrama, men själva versen slingrar fram i
muntert vårdslös dagdrivargång, helt
obekymrad om klangeffekter och poetisk
helgstass. Denna lata, familjärt pratsamma
skenvers rättfärdigar sig här som det
lyckligaste stilmedium : Lessing förklarade själv
att »den skulle vara mycket sämre om den
vore mycket bättre». I varje fall åstadkom
den vitträckande verkningar: den fördrev
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
