Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lessing pionjären. Av Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kla r a Jo h ans 011
lidsam själ genom kitslighet, översitteri och
avsiktlig blindhet för låt vara blygsamma
förtjänster. De liv som spilldes vid denna
intellektuella offerfest skulle i alla
händelser ha blivit kortvariga. Men Lessing
behövde utan tvivel någon våldsam
gymnastik för att utlösa sin rasande otålighet
över det tyska skrivarväsendets tröga och
fumliga lunk bland kulturens eftertrupper,
han som bar på den dårdristiga idén om en
kommande nationallitteratur likvärdig med
Englands och Frankrikes!
Trots all skräck och förvirring hans
tidigare härjningar vållade är de dock att
betrakta som manöverexercis i jämförelse
med hans sista och avgörande estetiska
fälttåg, Hamburgische Dramaturgie.
Detta var en publikation som skulle
utkomma två gånger i veckan men snart
började förete en oregelbundenhet som
motsvarade »nationalteaterns» tillstånd och
Lessings naturell. Man måste beundra det
hamburgska konsortiet, som trodde sig ha
förvärvat en makalös reklamskylt och snällt
fortsatte att avlöna en uppsyningsman som
från första stund offentligt rackade ner
repertoaren. Säkert bidrog den lessingska
tidskriften inte så lite till företagets fall.
Nu stod Lessing uppenbar som den
store europeiske kritikern, överblickande hela
kulturfältet, ordnande, omvärderande,
utdömande och vägvisande. Hans kvickhet
lade bort sina ystra krigsdanser och
anpassade sig som sobrare, mer frätande
espri till hans auktoritativa ställning.
Livfull, rolig och vig i överraskande
vändningar förblev han, ty sådan var han
skapad, men aldrig har han skrivit något så
direkt allvarsamt som dramaturgin.
Att analysera ihjäl inhemska klåparverk
ett för ett var den lättaste och minst
viktiga av hans funktioner. Huvudstriden stod
om ideal, principer, förebilder: de
suveränt härskande franska från le grand
sièclc skulle uppvisas i all sin skevhet, sitt
armod och sin löjlighet. Corneille och Vol-
taire korades till strykpojkar både som
tragöder och som dramats teoretiker. Det
passade inte Lessings syfte, ej heller hans
kritiska konstitution, att uppsöka dessa
stormän på deras egen mark och hövligt
förklara att deras alster, hur bra de än
gjorde sig där, ingenting hade att skaffa på
tyska teatern. Han måste bemöta dem som
oförsynta inkräktare, avslöja deras falska
pretentioner, bestraffa deras missgärningar
och slutligen sparka dem över gränsen.
Befrielsedådet lyckades. Lessing
grundlade den »pseudoklassiska» tragedins långa
vanrykte.
En mästerkupp utförde han med
Aristoteles, det heliga orakel från vilket de
franska tyrannerna föregav sig ha hämtat sina
regler och förbud. Inte nog med att han till
full evidens klargjorde hur obefogat de
åberopade sig på denna auktoritet: han
drog den över på sin sida och lät den tala
lessingska. Vilka uppenbarelser kan man
inte tolka fram ur en sådan mossbelupen
och halvt utplånad inskrift som
Aristoteles’ poetik? Än i dag bedrives denna
antikvariska sport med fåvitskt allvar. Men
Lessing gjorde det yppersta bruk av sin
nyskapade eller, som han trodde, upptäckte
Aristoteles. Han körde fram honom som
murbräcka mot den vall av förnumstiga
konvenanser som i hans namn ingränsade
skådebanan. Och mer än så: den förkristlige
filosofiprofessorn, som i sin peripatetiska
vetgirighet bland annat hade formulerat
iakttagelser från sommarteatrarna på
Balkanhalvön, befanns ha siande
genomskådat dramats eviga väsen. För det
skapande geniet gives — Lessing betonar det
ofta — inga lagbud, men det verkar
nödvändigt i djupt samförstånd med kosmos
och Aristoteles.
Det var dock inte från antiken Lessing
vann sina dramaturgiska begrepp eller
rättare aningar och utsikter. De stammade
från Shakespearediktens mikrokosm.
Friedrich Gundolf har, egentligen mera slå-
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
