Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot Werin
ger han i ett förord, ägnat att förklara
bokens titel, »antingen vi uppfatta dem eller icke,
eller göra det för sent. De komma till oss
utifrån, ur allting omvärderande upplevelser, ur
ting och bilder och främmande öden, och de
komma inifrån, ur vår viljas obegripliga
om-kast och vårt väsens djup av drömmar. Det
finnes vaksamma makter, vilka fälla de
avgörande orden i vårt livs stumma diskussioner.
Att avlyssna de orden är en av diktningens
uppgifter.»
Även Hemmer talar om en författare och
den avgörande krisen i hans liv. Det är i en
berättelse som heter »De hjälpsamma
drömmarna», och som stod att läsa i denna
tidskrift för ett par år sedan. Författaren i
fråga handskas illa med sig själv; han håller
på att förfalla. »Alkoholen porlade allt
ymnigare i mitt liv», låter Hemmer honom säga
men en förskönande vändning. Han var
också på väg at begå andra synder, då han
väcktes till besinning av tvenne drömmar, så
ohöljt symboliska, att han inte behövde
anlita Freuds hjälp för att tolka dem. Vad
han i vaket tillstånd knappt anade, det tedde
sig i klara bilder för honom om natten. Han
förstod vart det bar hän med honom och
ändrade kursen. Bohemen blev en ordentlig
människa och en moralisk författare. Man
kan räkna ut att omsvängningen skedde för
nära tjugo år sedan; den var då ingen
enstaka företeelse i den litterära världen.
Om omvändelser handla också de andra
berättelserna. En engelsk kemist har upptäckt
ett ämne mer dödsbringande än alla kända
sprängämnen och giftgaser. Det skall
tillförsäkra hans land världsherraväldet och
freden, och han brinner därför av iver att
inlämna uppfinningen till krigsministeriet. Men
då inträffar något som djupt upprör honom:
hans lilla flicka är nära att förgiftas av
värmegas. Vetenskapsmannen kommer på
mänskliga tankar och oskadliggör sin upptäckt. —
En ung student är med i finska
inbördeskriget och förföljer några upprorsmän genom
Karelen. Han hinner upp en av dem och skall
göra processen kort med honom. Men han
kan inte, han är lika känslig och betänksam
som löjtnant Bleichroden i Samvetskval.
Historien slutar dock mindre optimistiskt än
Strindbergs utopiska novell. Det budskap »till
människorna» som den döende studenten
skriver på ett papper och lägger i sadelväskan
sköljes bort, när hästen vadar genom en
ström, och når aldrig adressaterna.
I dessa två berättelser är det kriget som
är på tapeten, i en tredje är det jakten. Tvä
unga män jaga änder en skön sommarnatt.
De äro friska och glada och ha lyckan med
sig. Men så börjar det gå illa för den ene;
han skadskjuter fågel på fågel och grips av
panik. Och så inser han tydligt att jakt är
ett blodigt och äckligt hantverk, ett
meningslöst våld på fint konstruerad och skön
natur. Det slutar med att de två vännerna slå
sig ner och samtala om jakten och om våldet
och lidandet i allmänhet. Den ene
representerar svärmeriet, den ancfre klokheten, och
båda få rätt. Man möter flera dylika
resonemang i Jarl Hemmers bok. Han älskar
allvaret, det rena uppsåtet och den nobla
handlingen. Han har ett hjärta som svider vid
tanken på allt det onda människorna tillfoga
varandra. De veta ofta inte vad de göra,
förrän ett budskap når dem från ljusa regioner
inom eller utom dem själva.
Att döda — det är den oerhörda
handlingen, som personerna i Hemmers berättelser
skygga inför. Han är pacifist, men på det
hopplösa och passiva sätt som vi
efterkrigs-människor i allmänhet äro det. Till de aktiva
pacifisterna får man väl däremot räkna Elin
Wägner. Berättelser sådana som
»Flodmannen» och »Drottningen», båda ingående i en
samling med titeln Den odödliga gärningen,
äro ohejdat utopiska. I den ena är det en
enfaldig man av folket som med en stor,
generös handling kastar in ett nytt, irrationellt
moment i den eviga striden, i den andra
ställa sig en prins och en drottning i vägen för
»fördomarnas tunga, blinda pansarbil».
Prinsen, som en gång varit en frisk och hurtig
sjökadett, kom från kriget med en
nervhistoria och begrov sig i musik. »Men jag måste
ut ur graven igen», berättar han för den unga
grannlandsdrottningen. »Det var ingen
mening att försöka åstadkomma något. Min
musik blir överröstad. Jag är naturligtvis
inget musikgeni, för sådana bryr sig inte om
att människosläktet är i fara.» Drottningen
sympatiserar med honom, och hon har en
ung intelligent kvinnas hela djärvhet: vad
han tänker för hon snabbt ut i gärning. Det
är historien om en ny Adam och en ny Eva,
som söka öppna återvägen till paradiset. Men
i den moderna sagan äro rollerna omkastade:
här är det mannen som eggar kvinnan och
hon som handlar.
Även författarinnan själv sympatiserar helt
säkert med prinsen-filantropen, som är så
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
