Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Konstlitteratur. Några böcker anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
givning i klassicistisk anda. Hans förslag
1794 att sammanbinda Helgeandsholmen med
slottet genom att igenfylla strömmens södra
gren och nedanför slottet anlägga en
vidsträckt plan i halvcirkel, omgiven av
kolonnader, samt att upptaga Tessins idé att
begränsa Gustav Adolfs torg i norr med en
klassisk kupolkyrka, blev hans största och
dristigaste uppslag, konsekvent i lösningen
av-problemet men våldsamt hänsynslöst mot det
av naturen givna.
*
Mot den hårdhänta behandling, som
övergått Stockholm under det senast gångna
århundradet, mot det energiskt drivna
utfyllandet av vattendragen och torrläggandet av de
sju holmarnas stad inlägger Ragnar
Östberg sin kraftiga protest i sin till julen
utgivna samling En arkitekts anteckningar.
Det är ingen resedagbok han skrivit, det är
detaljstudier och inlägg i tidens frågor, det
är bland annat anteckningar om klassiskt och
modernt i Danmarks samtida arkitektur, om
gammal norsk byggnadskonsts
återuppstån-delse på sista tiden och om det närmande
mellan engelsk och svensk arkitektur, som åren
efter världskriget medfört. Han behandlar
samtida brytningar, det pågående arbetet på
att få byggnadsverken att växa upp i egen
jordmån, att skapa former konsekvent ur
konstruktion och personligt lynne, att väcka
samverkan mellan konstnären och
hantverkaren. I uppsatsen om ett hem på landet ger
han en mängd kloka och praktiska råd, som
var och en eget-hemsbyggare bör läsa och
efter sin smak följa, och i skildringen i ord
och bild av några av sina egna verk ger han
exempel på svenska moderna
rikmänsbostäder av olika karaktär, fordringar och lynne.
Även om dagens nya riktlinjer har han
sunda uttalanden. Vår tids teknik söker nya
former och tar ännu så länge föga hänsyn
till olika uppgifters olika innebörd. Den
fara, tidens brådska hotar arkitekturen
med, ser han däri att för närvarande ingen
stilriktning hinner mogna. »Det ena kartet
följer på det andra».
»Omkring stadshuset» rör sig en grupp
aktuella uppsatser, andra behandla
Helgeands-holmsfrågan och Östbergs eget
lösningsförslag med frilagd Norrbro över nedsänkt mark
och »nationalplats» framför Riksdagshuset.
*
En resedagbok från mitten av 1800-talet
föreligger i Egron Lundgrens En
målares anteckningar, vilkas första del Italien
och Spanien i ny upplaga fyller två volymer i
Norstedt & Söners nystartade serie
»Memoarer och resor».
Man slår upp boken på måfå och småler
åt något uttryck som intresserar, följaktligen
fortsätter man där man börjat, man vänder
bladet och är snart inne i lektyren och har
ingen lust att avbryta. Man hittar små
bilder av utsökt behag och av koloristisk klang,
med ett ord man har lockats att återknyta
bekantskapen med en älskvärd och
egenartad skildrare, intressant att följa på hans
vandringar i den soliga södern.
Improvisator är han och stilist av Guds
nåde. Han skriver så lätt som fågeln flyger,
och han skriver bäst, när han obekymrad
låter pennan löpa. Egron Lundgrens skizzer
ha sällan eller aldrig vunnit på att omarbetas,
när han det gjorde förlorade de mycket av
sin ögonblickscharm. Hans redigering av de
anteckningar från ungdomsåren, som fylla
denna första del, är i ögonen fallande
godtycklig — de första raderna i det brev, som
skildrar ynglingens intryck av Paris, uttala
hans längtan efter underrättelser från hemmet:
»Skriv därför snart och berätta om allt och
säg mig först och främst att mamma och alla
äro friska och glada.» Han är den välartade
familjegossen, som blivit utsläppt på egen
hand och sänder lugnande rapporter från
Paris hem till Packartorget. Även när han
längre fram i tiden, då han blivit en berömd
målare, samlar gamla brev för att tryckas, har
läsaren sina svårigheter att finna ett system
i urvalet — av den enkla anledningen att
intet system funnits.
Egrons anteckningar av senare datum äro
betydligt säkrare i sin hållning. Han
har nu växt in i sin uppgift som lokal- och
stämningsmålare i ord. Det roar honom att
skriva. Han omredigerar gärna på äldre
dagar sina gamla anteckningar, och det
händer, att formuleringen i olika exemplar blir
varierande och att den ursprungliga
improvisationens omedelbarhet och charm om ej
dunstat bort så tunnat ut under
omarbetandet.
Den nya upplagan av Italien och Spanien
är ett oförändrat nytryck av 1882 års
upplaga. Tillfogad är en kortfattad inledning av
Karl Asplund, som bekant författare till bl. a.
den stora, förtjänstfulla Egron Lundgren-mo-
526
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1929/0574.html
