Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det poetiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter Starkie
ter som Maeterlinck och Hauptmann. På
ett ställe säges det att skådespelen skola
bli olika dem som äro en vogue i London
och Paris, emedan »Irlands anda är
romantisk och spirituell snarare än
analytisk». Till varje pris ville författarna
befria sig från den kommersiella teatern, och
sålunda måste skådespelen utgivas innan
de spelades.
Det är intet tvivel om att under hela
denna tidiga fas av teaterns verksamhet
W. B. Yeats’ poetiska personlighet
dominerade. Hans starka inflytande berodde
icke blott på versdramerna, sådana som
»Grevinnan Cathleen» och »De mörka
vattnen», utan författaren själv vände genom
sina essayer, sina tal, sin energiska
ledning teaterns kurs på samma väg som sin
egen musa. Som han en gång sade finns
det två vägar för litteraturen, uppåt i
ständigt växande subtilitet, med Verhaeren,
med Mallarmé, med Maeterlinck, tills
slutligen kanske en ny överenskommelse bland
förfinade och lärda män föder en ny
lidelse och det som tyckes vara litteratur
blir religion; eller också nedåt, tagande
själen med oss, tills allt är förenklat och
kompakt igen.»1 Detta har varit teaterns
historia så som jag ser den. Först ser jag
det herravälde över människors sinne som
utövats av Yeats’ extatiska poesi, en
symbol för de kultiverade keltiska
strävandena mot andlig skönhet. Och det var
lyckligt för den nya teatern att Yeats som den
främste konstnären så småningom smälte
samman den litterära pånyttfödelsens anda
med sitt eget lands folklore. 1903
grundades National Theatre Society, och
följande år ställde en frikostig beundrare av
rörelsen Abbey Theatre till sällskapets
förfogande. Överallt i Yeats’ dramer se
vi poesiens musa triumfera. Ledmotivet
är alltid sökandet efter skönhet, och varje
seen blir en subjektiv vision. I »Grevin-
1 Se W. B. Yeats, »The Cutting of an
Agate.»
nan Cathleen» är det en strid mellan det
materiella och det ideella i livet. Shemus
och hans son Teig äro grova varelser,
drivna av hungersnöden att sälja sina själar
för bröd. De äro en antites till modern
Mary, som envist håller fast vid sin tro,
fastän hon håller på att dö av svält.
Cathleen är emellertid godhetens och
offervillighetens ande, och hon beslutar att sälja
sin egen själ på villkor, att hon skall få
köpa tillbaka sitt folks själar. Hon dör,
men på slutet berättar ängeln för oss om
hennes återuppståndelse till evigt liv. Ett
annat skådespel som ännu mer
omisskännligt visar denna strid är »Timglaset», vari
vi få se en rationalistisk forskares
fullständiga nederlag. Det är narren som räddar
honom, emedan han ej har lärt religion i
böcker, men ensam ute på kullarna.
Liksom Shakespeare skänker Yeats de bästa
bitarna av sin filosofi åt narrarna, emedan
de möta andeväsen och samtala med dem.
Yeats med sin kärlek till månens bleka
andar och till öde slott tillhör delvis den
estetiska rörelse, som på slutet av 90-talet
högt proklamerade sin avsky för
positivisternas ohyvlade naturalistiska doktrin.
Likt Verlaine skulle han vilja ropa »de la
musique avant toute chose», men så
mycket musik som han kan upptäcka på
ordens vingar. Kanske »De mörka vattnen»
är det skådespel som fullständigast
sammanfattar hans mystiska filosofi. För
honom är kärleken livets apoteos, och den gör
Forgael och Dectora till slavar, liksom
den gjorde med Tristan och Isoide, när de
i den sjunkande solen flyta bort från
människorna på de mörka vattnen. Detta är
en exotisk sida hos W. B. Yeats, och vi
kunna se den i alla hans verk från de
tidigare poemen, sådana som »Mosada» eller
»Indian upon his God». Han är
intresserad av magi och astrologi, stundom har
han en visioneli kraft, likt en man som
har ätit hasjisj och vars själ antar de
dominerande färgerna i hans sensationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
