Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det poetiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den irländska, nationalteatern
W. B. Yeats. Teckning av J. S. Sargent.
Yeats försöker alltid nå visionärens
fullkomliga inre liv, liksom Miguel Molinos,
kvietisten: han försöker att i sin själ
upptäcka blommor, skönare än de vilka växa
i hans trädgård, toner som klinga
djupare än någon jordisk musik. Denna
exotiska sida av hans personlighet har utövat
stort inflytande på Irland, ty det
inspirerade de unga författarna att avvika från
tingens krassa materialism och söka sin
egen fantasis vildvuxna blomster. En
annan stark kraft, som har påverkat Yeats,
är hans intensiva irländska nationalism.
Hela sitt liv har han hängivit sig åt allt
som är vackert i irländsk legend och
historia. Sporrad av Standish O’Gradys
ärorika episka historier, tog han till symbol
för sin fantasi de andar som dväljas djupt
i den keltiska själen. »Grevinnan
Cath-leen», »Längtans land», äro grundade på
folkets fantasiskapelser. »Vid Bailes
strand» och den farsartade »Gröna
hjälmen» äro tagna från landets hjältelegender.
Den bästa bilden av denna politiska sida
hos Yeats’ verk finnes i det korta
skådespelet »Cathleen Ni Houlihan», som är
fyllt av den irländska nationalismens
ande. Scenen är förlagd till en stuga år 1798,
året för det märkliga upproret. Man
reder till bröllop för Michael Gillane och
Delia Cahel. Som vanligt på landet är
hemgiften en fråga av största vikt, och
familjen Gillane är just fördjupad i en
diskussion om den, då en gammal kvinna
inträder. Hon är Cathleen Ni Houlihan,
symbolen för Irland som nation. Var och
en, som varit i det inre av landet och
tillbringat en natt i en stuga, känner denna
gamla kvinna. Hennes tal är fyllt av
nedärvt vetande, och när hon nynnar en sång,
är det en som feerna ha viskat i hennes
öra. Bönderna höra icke skönheten i hen-
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
