Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det realistiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den irländska, nationalteatern
J. M. Synge. Kolte ckning av John B. Yeats.
nard Shaws fall, är den moderna
irländska karaktären strängt realistisk och
osentimental. Medan vi vandrat i Yeats’
drömvärld hava vi glömt den verkliga världen,
där män och kvinnor kämpa den hårda
kampen för tillvaron.
En nationalteater kan ej existera
enbart på skaldernas fantasier, den måste
hålla upp spegeln framför naturen. Det
var Synge som bragte den irländska
teatern i kontakt med det irländska folket,
med den irländske bonden av kött och
blod, som lever och lider och dör. »Homo
sum, nihil a me alienum puto» sade
Terentius, och detta kunde vara Synges
motto. Hans lidelse var att få studera
männen och kvinnorna i sitt land i hela deras
tillvaro, så som ingen annan diktare före
honom. Det är Yeats som har förtjänsten
av Synges uppträdande som författare.
John Millington Synge var graduerad
från Trinity College i Dublin och hade
vandrat omkring i Europa, han läste mycket
och var fylld av obestämd längtan att bli
författare. Det var i Paris, i Quartier Latinr
som Yeats träffade honom och läste
några av hans impressionistiska essayer,
vilka, som han säger, voro »fulla av det slags
sjuklighet, som har sitt upphov i för
mycket grubblande över uttryckets metoder».
Yeats sade till honom: »Avstå från Paris,
ni kommer aldrig att skapa något genom
att läsa Racine, och Arthur Symons skall
alltid framhärda i att skarpt kritisera
fransk litteratur. Res till Arran-öarna.
Lev där som en av folket; giv uttryck åt
ett liv, som aldrig har funnit uttryck.»1
Och Synge reste till Arran och levde bland
folket, levde dessa gråa öars hårda liv,
»där männen måste slå säden med knivar
för stenarnas skull». Han ändrade så
småningom sin stil, medan han lyssnade till
dessa irländska bönders pittoreska engel-
1 Se: The Cutting of an A gate, sid. 112.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
