Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det realistiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter Starkie
Michael: »Jag tänker mig att det är Guds
vilja att alla ska få en lätt eller en grym död
och det är Guds vilja att alla ska fostra stora
familjer för att bruka jorden. Vad är en ensam
man, det vill jag bara fråga er, som äter en
bit i ett hus och dricker en klunk i ett annat,
som inte har en egen vrå, bara går omkring
vilsen som en gammal skriande åsna på
klipporna.»
Synge är den irländska teaterns högsta
manifestation, emedan poesiens och
dramats muser möttes för att skapa honom.
Han är en jordens son, som sträcker sina
rötter djupt, men han kan också flyga högt
med lärkorna om morgonen. Hans pjäs
är både tragedi och komedi förenade —
en blandning av skratt och tårar. Dessa
hans bönder med sitt pittoreska språk äro
verkliga varelser av kött och blod. Var och
en som vandrat längs Irlands stigar om
vintern eller sommaren har sett dessa
människor leva sitt strävsamma liv. I intet land
i Europa med undantag av Spanien finna
vi sådana fantasibegåvade människor.
Under lantlivets hårdhet äro vi benägna att
skjuta poesiens ande åt sidan. Många säga
att det är omöjligt för bonden att se
skönhetssyner därför att han är fjättrad i den
stränga verkligheten. Men all irländsk
folklore och irländsk musik bevisa
motsatsen. Fiskarna på västkusten se mitt i sitt
karga liv en värld för sin inre syn
rikare än någon vi kunna bygga upp med
guld. Tag Synges tidigaste skådespel
»Well of the Saints»; skulle vi icke kunna
kalla det en miniatyrsymfoni över Don
Quixotes tema? Likt Riddaren av den
sorgliga skepnaden vända här hjälten och
hjältinnan sina tankar bort från vardagens
realitet och uppföra i sin inre värld en
gyllene byggnad; och så underbar är
deras dröm, att de välja blindheten hellre än
verkligheten. Och så driva de från dröm
till dröm, och deras röster följa rytm efter
rytm. Vad betyder för dem Bernard
Shaws och de tio procentens normalsyn,
när deras blindhet kan väva dem en väv
med så underbart mönster? Det är inte
underligt att Martin slår sönder flaskan
med det vigda vattnet, som kan återge
honom synen. Hela skådespelet är en lovsång
till det kontemplativa livet, till
drömme-riet, som lyfter människan upp över
jordiskt elände. Som Mary sjunger: »Vad
skulle vårt grå hår tjäna till, om vi hade
vår syn; vi skulle se det falla var dag och
bliva smutsigt i regnet.» Detta är
Riddarens av den sorgliga skepnaden
evangelium. Han besatt också en sådan tro, som
kunde låta den yttre, fientliga världen
försvinna och skapa en annan värld i harmoni
med de sköna, strålande fantasier, vilka
fyllde hans sinne. Don Quixote ser jättar,
där Sancho endast ser väderkvarnar,
Mam-brinos hjälm i stället för en barberares
bäcken, Dulcinea i stället för kökspigan
Maritornes. Problemet om skillnaden
mellan verklighet och illusion upptager alla
moderna författare. Medan det nittonde
århundradets dramatici voro sysselsatta
med att försöka förena en etisk himmel
med en positiv jord, söka Synge och
Pi-randello och de unga
skådespelsförfattarna framför allt lösningen på det problem,
som hade sysselsatt Cervantes och
Calde-rön. »The Well of the Saints» är Synges
tidigaste skådespel, men det visar redan ett
fullt behärskande av teatertekniken. Där
finnas endast få scenanvisningar, emedan
författaren precis vet vad han vill: de två
huvudpersonerna, Martin och Mary, äro
utpräglade personligheter, vilka i sig
sammanfatta det som för den irländske
bonden är starkt karakteristiskt. Deras tal är
pittoreskt och kärnfullt, deras öron äro
fulla av nyfikenhet på de ting, deras ögon
ej kunna se. Där är en sådan rikedom på
fantasi att vi lyftas upp i en inbillningens
värld, som blir synlig för oss just emedan
författaren hela tiden pointerar
kontrasten. Med utomordentlig skicklighet
antyder han den verkliga bakgrunden, det lant-
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
