Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den irländska nationalteatern. Av Walter Starkie. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det realistiska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den irländska, nationalteatern
het, T. C. Murray, dramatikern från
södra Irland. Han har hela brutaliteten
och pessimismen hos alla dem som vi ovan
behandlat, men han uppenbarar ett långt
högre syfte med sitt drama. Han är ej
tillfredsställd med de vanliga
skådespelsknepen, han försöker göra sina gestalter
övertygande. Tag som exempel hans korta
tragedi »Spring», den har samma nattsvarta
pessimism som rysk diktning. Den gamle
mannen är den godmodigaste i hela
familjen, ty han är nära graven och livets strid
har för honom upphört. Han känner att
han är en börda för sin svärdotter Jude.
Hon är utsliten av arbete och bitter i
hjärtat, hon behandlar den gamle mannen illa
och driver honom till fattighuset. Plötsligt
kommer underrättelsen om att han har fått
en ålderdomspension. Nu skall han inte bli
någon börda för dem längre, nej, tvärtom,
ett bidrag av fem shillings i veckan
kommer att hjälpa hushållet avsevärt. Till och
med den barska Jude är litet uppmjukad.
Men då ingripa nornorna och slita av den
gamles tunna livstråd. Det är ett
effektfullt drama, och vi ha ofta givit det på
Abbey Theatre, ty dess karga realism
griper publiken. I »Birthright» (1910) blir
pessimismen ännu grymmare, ty
jordproblemet kommer in i pjäsen. Jordhungern
är t. o. m. starkare än blodsbanden. Den
arvlöse äldre brodern slungar anklagelser
mot den yngre. Då bryter denne ut i en
tirad, som visar att svartsjukt hat
undermedvetet dominerat hans själ en lång tid,
ty han har alltid sett att hans broder var
den bättre gynnade. Sedan överfalla de
varandra i raseri, och den ene blir dödad.
Stycket får sin verkliga tragiska innebörd
icke från konflikten utan av den stackars
modern Mauras gestalt; hon får bära hela
bördan. I »Maurice Harte» behandlar
författaren problemet om prästerskapet på
Irland. Bönderna på Irland, liksom de på
Sicilien, försöka alltid att viga en av
familjens medlemmar till Guds tjänst, och de
P a dr a i c C o liim.
kunna t. o. m. göra sig utfattiga för att
bekosta utbildningen åt den som skall
göra Herrens verk. En sådan son är sina
föräldrars stolthet, och Maurices moder
hade länge bett till Gud att han måtte
lyckas. Men Maurice, som på bekostnad
av många försakelser från föräldrarnas
sida en tid vistats vid universitetet,
upptäcker att han ej känner någon kallelse.
Hans moder vägrar att tro honom, ty hon
har offrat mycket pengar, och alla hennes
planer ha haft detta mål i sikte. Slutligen
beslutar han sig för att återvända till
universitetet och låta viga sig till präst. Men
själsspänningen har varit för stor, och till
sist se vi honom sinnessjuk. Ingen som har
sett Fred O’Donovan, den firade
skådespelaren vid Abbey Theatre, utföra
Maurices roll, kan ha undgått att bli djupt
gripen. Murray har en stark mänsklig känsla:
han känner den irländske bonden som
ingen författare före honom har gjort, och
han lider med honom. Ur
konstruktionssynpunkt äro hans dramer icke fulländade:
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
