Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Laodameia. Efter William Wordsworth. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA O D A M E I A
Efter WILLIAM WORDSWORTH
"Med offer har jag intill soluppgång
i fruktlöst hopp mitt hjärtas suckar hävt,
av Hades gudar har jag natten lång
min dräpte herre fåfängt återkrävt —
nu ropar till de himmelska mitt ve,
Zevs, låt, ack låt mig honom återse!"
Så bedjande, med kärlek som ger tro,
hon sträcker armarna mot morgonskyn,
likt sol som lyfter sig ur molnens bo
förklaras plötsligt hennes sorguppsyn,
högt sväller bröstet och statylikt skön
i lugn hon bidar svaret på sin bön.
0 skräck! Vad tecken har hon rönt? O fröjd!
Vad skådar hon med vittuppspärrad blick?
Sin hjälte, stupad framför Tröjas höjd,
till livet återvänd, i kroppsligt skick?
Bedrager henne synen? Det är han,
och guden Hermes själv för honom an.
Milt henne Hermes rörde med den stav,
som stillar fruktan: "Se, din bön vart hörd,
Laodameia! Bortom gräns och grav
till ovanvärlden är din make förd.
1 trenne timmar får han dväljas här,
tag mot den skänk, som Zevs av nåd beskär!"
Med eldig iver drottningen sprang fram
att famna maken i sitt famntags storm;
men blott ett kropplöst något hon förnam,
som vek åt sidan utan grepp och form.
Fantomen delas — men står återstöpt
på samma plats, dit hon i blindo löpt.
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
